En nubbe och pizza i Alfta

* Ecuador - ett underbart land!

Eftersom jag (Klara) strax ska aka hem till vargavintern i Sverige sa var det ingen tvekan om att aka ut mot kusten och forhoppningsvis lite sol och bad. Borjade i Atacames, som ligger ungefar atta timmar fran Quito, ett helt okej stalle men inget speciellt sa vi bussade vidare. Provade en ny strategi denna gang. Hoppade pa en buss med all packning, klev av och lamnade ryggsackarna pa forsta basta stalle, kollade laget och at eller drack en ol innan vi akte vidare och sa holl vi pa hela dagen tills vi hitta ratt. Med tanke pa att vi bar vara ryggsackar ratt flitigt sa var vi ratt nojda att vi inte har packat sa tungt... nu var jag rolig. Ryggsackarna ar bedrovligt tunga! Otroligt vad mycket skit man han samlat pa sig fast den mesta skiten ager faktiskt froken Akerman. Darfor ar det dags idag att aka till posten och fa det hemskickat - Sa Lolle och Carina holl ogonen oppna. Damper snart ner ett "litet" paket i brevladan.

Efter allt duttande med bussen kom vi fram till Muisne. En o med en otrolig strand. Blev lite smatt roda i eftermiddagssolen och till kvallen vantade en guidad tur med hostelagaren. Han var till en borjan valdigt lugn, hjalpsam och snall men efter ett tag borjade det ga nerat (eller for hans del kanske uppat). Han var fortfarande supertrevlig men han hade nog knaprat och rokt bade det ena och det andra den dar kvallen sa det slutade med ett litet brak mellan honom och grannen pa natten sa pa morgonen var det dags att aka vidare. Ansvarsfulla som vi ar!

Nu hoppar hanna in och skriver lite, varsagoda!;

"Just nu befinner jag mig pa kusten i ecuador, byn heter Canoa och har inte sarskilt manga invanare, men de ar trevliga som fa.
pa dagarna roar folk sig med att surfa, fiska eller bara se pa och pa kvallarna samlas alla och bara hanger omkring. Helt klart mycket marijuana har, men de ar det val overallt, men det ar ju ite svarare an att man sager nej liksom..

Igar vandrade vi omkring pa stranden under eftermiddagen och samlade ved till en stor fuego som vi senare skulle ha pa stranden.
Lite lagomt pinsamt nar vi vita tjejer tog den ved vi hittade och forsokte bara den i famnen, och sedan insag vi att grabbarna ju gjort detta ett par ganger forut, for de tog tva langa pinnar och holl dem i varsin hand och lade sedan alla mindre pinnar uppepa, typ som en liten slade.
Inga dumma grabbar direkt.

Iallafall sa gillar jag denna skona vibe mycket, fragan ar bara om jag komme rbli rastlos har om man stannar ett tag."

Kollade runt lite hostel har i narheten igar for att forsoka hitta en bra deal till hanna over jul och nyar. Inte for att hon har bestamt sig for att vara har men chansen finns. Nar vi cirkulerade runt sa passade vi pa att anvanda deras badrum for vara duschar och toaletter fungerar inte sa en dag av snyltande. Det gillar vi! Sa pa var snylttur hittade vi en bok pa svenska mitt ute i ingenstans. Nagon som har last; En nubbe och pizza i alfta?

Jag tror jag ar kar!

Ja vi har nu kommit till ett land som verkar ha allt, forutom sarskilt langa avstand. Och det klagar man ju inte over!
Ifran Quito, som ligger i landets mitt verkar man kunna ta sig overallt pa nagra, max 7, timmar.

Fast an ar vi inte i Quito, nej vi stannade nagra timmar efter gransen, i Otavalo. Har bor ca 40,000 manniskor och sopm det namns i tidigare inlagg ar de kanda for sin stora lordgsmarknad. Sydamerikas storsta.
Ett paradis for de som ska flyga hem om 2v. (Eller kanske snarare for de nara och kara!)

Marknaden halls somsagt pa lordagar, men nar vi anlande var det bara torsdag, sa:

Fredag: Vaknade utvilade och glada pa forsta hostelet sen i tisdags. (Daremellan har vi sovit pa bussarna.)
Hostelet ar helt byggt av tra och paminner om en fjallstuga, fast temperaturen utanfor ar forstas inte densamma.
Det blir en lyxig morgon med boklasning i sangen, inte ofta Hanna har sadant lugn inom sig. Vidare ar det dags for att duscha. Hander kanske 1ggr i veckan.
Har finns aven varmvatten. hander kanske 1 ggr i manaden.

Ut kommer vi och kanner oss som tva nya tjejer. Njuter av pankakor med fruktsallad som ingar i priset, 10 dollar och som gradde pa moset slar vi till med att bade noppa ogonbryn och sminka oss.
Fredagsmys!

Hoga pa vara EGON ar det nu dags att se vad Otavalo pa en fredag har att erbjuda.
Forsta stoppet, internet. Detta eftersom vi vet hur mycket vara lasare gillar att folja denna spannande blogg. Tank om nagon tillochmed kunde komentera nagon gang.. :)

Val dar bestammer sig Hanna for att ringa Juan, en kille hon haft kontakt med via Couchsurfing.org.
( En internet sida dar "locals" erbjuder sin soffa som sovplats at backpackers, eller sitt sallskap for en kopp kaffe.)

Sagt och gjort. !5 minuter senare har vi en date i hornet av "Plaza de los Ponchos."
Juan ar i 35ars aldern, trevlig och pratar mer an vad vi tva gor tillsammans. (JA, det ar mojligt.)

-Vamos, sager han och gor en gest mot bilen. Det visar sig att vi ska hem till honom pa kaffe.
Vi far en rundvisning i huset dar han bor med atta andra familjemedlemmar. Vi kikar pa massa bilder pa internet. (For er som inte har hort talas om Picasa rekomenderar vi att kolla upp det, verkar va en superbra sajt att spara bilder pa.)
Juan tipsar oss ocksa om var vi kan aka under dessa 10 dagar. Antagligen blir det Quito for att posta hem lite grejer for hannas del, och for at lamna Kklaras rullvaska med julklappar. SEdan vidare vaster ut, mot stranderna och sa jobbar vi oss nedat och hoppas pa lite varme. Atervander sedan till Quito, eventuellt genom bergen med tag, men det aterstar att se.

Efter kaffet ar det lunchdags. Hornados star pa menyn: Griskott direkt ifran det grillade djuret som ligger pa ett buffeliknande bord. Eventuellt skulle man val kunna saga att det for tankarna till en svensk julegris. Griskottet ar salt och gott och serveras med sallad och kokad majs. Tillochmed Klara gillar detta:) 2 dollar med dricka. 10 poang.
Efter lunchen bestammer vi att ses for middag kl 6.30.
Emellan det hinner vi med den andra CS daten for dagen, han heter Diego och ar i var alder. Dreads, uttojda hal i oronen och tatuering. Jobbar som kock. Hanna faller direkt. Men han var inte sa rolig visar det sig, sa klockan 6 sager vi tack och hej och gar mot daten med Juan.
pa menyn star: Lokal mat. KLara satsar hart pa en gryta med massa olika delar av lamm, bla testiklar. Sjalvklart alskar hon det! 3dollar med tre glas ol. 2poang.
Detta skoljer vi ner med ol och pa vagen hem stannar vi pa torget for att prova lite slimeig varm dryck av aloevera. Nyttig och billig. 50 cent. 5 poang.

Lordag: market day.
07.15     
 Hamtas upp av Juan och vi gar tillsammans till Animal market som halls en gang i veckan mellan 6 och 10. Pa vagen dit koper hanna den nyttiga drinken igen. Spyr nastan. Skulle kanske inte skjolt ner testiklarna med sa mycket ol.

09.15
Taxin har lamnat av hanna och juan pa 3000moh. Nu ska vi alltsa ga 4km pa fyra timmar.
Forst nar jag borjar ga drojer det inte lange for an jag angrar att jag gett mig ivag pa detta, vill nastan grata och ga tillbaka. Dricker lite koka-te som ska vara bra mot hojdsjuka och det kanns lite bettre.
Att juan ar utrustad  med slagga och har med sig en vandringsstav till mig fsar mig att inse alvaret i det hela.
Ar nara att vanda flera ganger men tanker pa Threse Bonnevier och Emma Samuelsson andra Bollnasbor som varit har i krokarna och vandrat, kan de sa kan val jag.
(Kanner petter och Sofia till denna taktiken kanske?)

Val tillbaka har jag nastan tappat humoret. Det var skithaftig utsikt men jag mar illa och mina ben ar som spagetthi.
Nu vill jag bara tillbaka till stan och se vad klara har handlat.
Val tillbaka paminns jag om vart jag faktikst befinner mig.
I ecuador, med alla dessa fargglada manniskor. De ar korta och indianliknande och det vilar nagot slags lugn over dem.
Nar jag ser dem blir jag glad i hela kroppen igen. Jag ar kar.
Kar i Ecuador!

Hasta lluego amigos.
Snart vantar annu en date med Juan. Lucky guy! hahaha

Hej da Colombia - Hej Ecuador

Efter buss pa buss, pa buss, pa buss sa var det antligen dags att korsa gransen, saga hej da till Colombia och hej till Ecuador. Vi har varit valdigt nojda med de bussresor vi har gjort till och med dessa. Kallt (vilket vi iof redan visste), blott (ja, det regnade in), studsig vag och ja tre timmar forsenade. Enligt andra backpackers inget ovanligt, sa med det kan vi saga att vi har haft en javla tur tidiare.

Anledningen till varfor vi skyndade oss till Ecuador var for att det ar en jattestor marknad pa lordagar i Otavalo, som ligger tre timmar fran gransen och tva timmar fran Quito. Pa vagen dit snubblade vi forbi en annan marknad i Tulcan. Sa lite shopping dar med. Nar vi kom fram till hostelet i Otavalo och ryggsackarna var tunga som aldrig forr sa upptackte vi att de aven var dyngsura efter varan harlig bussresa. Sa vi har numera "tagit over" hostelet med vara blota klader. Vi tror inte att vi har sa mycket saker men dar hade vi fel. Galet vad skit man har samlat pa sig under drygt tre manader. Blir lite utav en rensning for att kunna fa plats med det som komma skall :)

Hort att det ar snoigt och kallt dar hemma. Ni behover inte vara avundsjuka pa att vi har det soligt, varmt och glider runt i linne och shorts. For vi har det ocksa ratt kallt. Langbyxor och langarmad som har gallt nu i nagra veckor. Dags att gasa upp till kusten och forhoppningsvis fa lite varme och sol. Klara vill ju garna inte komma hem fisblek. Lite brun ar finare.

Perros calientes y una cerveza!

Kul att de oversatt varmkorv direkt efter amerikanska hot dog. Pa spanskan blir det da Perros calientes. Vi trodde det var ett skamt fran borjan men tydligen inte.

Salento, en liten stad soder om Medellin. Stora kaffeplantage och annat intressant har. Bland annat kan man betala en liten summa for att rida. Det gjorde vi saklart. Varsta ridturen i vara liv. Hanna sa till fran borjan att hon ville ha en lugn hast for hon var lite radd och det var den mer eller mindre. Klaras hast var galen. Radd for minsta lilla och hoppade och studsade hela turen. Den fick oss nastan pakorda av en bil. Vagen, eller stigen, vi red pa var brant som varsta svarta pisten och lerig sa vi mer eller mindre ramlade ner. Sa efter en och en halv timme fick vi nog. Vi hoppade av hastarna och liftade hem.

Nasta dag tillagnades at lite lugnare aktiviteter. Vi promenerade ner till Elias, 74ar, och bad honom visa oss runt pa hans kaffeplantage och lata oss provsmaka lite. Han var mer an villig att gora det sa nu vet vi allt om kaffe och farbror Elias var valdigt stolt att fa ett besok av tva svenska flickor.

For ovrigt att Colombias invanare valdigt hjalpsamma och trevliga. De slapper allt det haller pa med for att visa oss till ratt hostel, hjalpa oss att forhandla om priser eller se till att vi hamnar pa ratt buss.

Imorgon ar det buss till Nieva som galler. En natt dar och sen ska vi ta oss ut till en oken dar Shakira spelade in sin musikvideo, Whenever where ever.

Okej. 10 minuter bekanning:

Hej hopp gummi snopp.
Ja tackar som fragar vi har det bra.
Colombia ar ett helt underbart land, det finns allt har. Stader, stora som sma, alla olika klimat, bade pa olika stallen och under en och samma dag.

Apropa dag ar det en valdigt speciell dag idag. Sofia Johansson fyller 23, Grattis, igen!!

Igar var vi pa en tur. Det forsta riktigt turistiska vi gjhort pa hela tiden.
Denna tur var i Medellin. Tydligen knarkets "huvudstad" har i colombia.
Turen var om Pablo Escobar, sjalv hade jag inte hort om honom tidigare. Tror jag missade just den lektionen i skolan. ( Sorry, larare och andra besvikna som laser detta.)
Han var iaf Colombias knarkkung. En vanlig kille som ville ta makten och bli president. Han lyckades ta sig till valet men inte langre.
En svang hamnade han i fangelset for all knarksmuggling och annat, men pa fangelsekortet ler han stort. Detta sags vara for att han inte behovde vara dar mer an 2 manader, sen mutade han polisen och sa att han inte ville stanna dar langre, men att han kunde ga med pa att vara tillfanga tagen om han fick bygga sitt eget fangelse, sa de gjorde han. dar bodde han i 3 ar och fick inte lamna byggnaden. men eftersom han hade pool och annan underhallning sa gjorde det inte honom sa mkt.

maste sluta.
men garttis igen soffipropp. Vi har det bar. puss

Nasta stop pa kartan i Colombia tillagnade vi Villa de leyva. Liten stad men ack sa vacker. Hittade ett mysigt hostel efter en grusvag dar vi spenderade forsta natten i ett dorm och andra i ett talt. Kyla ar nanting vi har haft mycket av pa slutet. Hade aldrig kunnat tanka oss att Colombia kunde vara sa kallt men vi overlevde kylan och bussade ner till Bogota, Colombias huvudstad.

Vilken stad! Omradet vi bor i heter Candelaria och det ar har alla studenter och backpackers haller till. Finns oandligt mycket att se och gora i denna stad. Var forsta kvall har var vi bade ratt trotta efter resan sa det blev en lugn kvall. Foljande dag blev det en tur till "the black market", dar vi investerade i en ny kamera, joggingskor, converse och lite rom forstas. Allt skattefritt sa vi kom undan ratt billigt. Firade dessa inkop med lite rom och tog pa oss de finaste vi hade och lyxade till det med en konsert. Vi sag Belle and Sebastian. Hade inte hort talas om dem forut men det var verkligen jattebra. Kul att leka flashpacker ibland.

For er som inte vet sa ligger Bogota ratt hogt upp. For att vara exakt 2600m over havet sa vi skyller alla tunga andetag och flamtningar pa det nar vi promenerar i trappor eller uppforsbackar. Kanske kan bero pa dalig kondition i Klaras fall men det haller vi hemligt.

Efter en lang utekvall igar sa blir det idag lite roliga aktiviteter som museum och dylikt. Kanske egentligen skulle passa battre en annan dag men det ar gratis pa sondagar sa da maste man passa pa, eller hur?

Vart att tillagga ar att vi idag har lekt Martin Timell. Vi ar namligen sa blonda och smarta att vi laste in alla nycklarna till "sakerhetsladan" (en traladan med nat ihopsatt i sangen). Vi bad om hjalp i receptionen och killen kom med ett baseballtra och kokskniv. Hade retat honom till dods om det inte vore sa att han var super snygg. Hur an det var sa fick han inte upp den, kanske inte sa konstigt. Da kom vi pa superidén att man kanske kunde skruva upp traplankorna i sangen och pa sa vis fa ut nyckeln. Jackpott!!! Sa dar satte vi honom pa plats, som Petter skulle ha sagt :)

Grattis froken Akerman!

For er som undrar sa gick paragliding bra. Inte sa roligt som vi trodde sa vi blev val bada lite besvikna men nu kan vi i alla fall bocka av det pa listan: "100 saker att gora innan du dor". Dagarna i San Gil har flugit forbi och de har varit fartfyllda. Vi har skakat rumpa till all mojlig konstig musik, blivit stammisar pa ett biljardstalle, tyvarr ocksa blivit bestulen pa en kamera. Trakigt men sant!

Idag har var kara Hanna fyllt 23 ar. Var tankt att vi skulle vara i Villa de leyva igar kvall men det gick inte riktigt som vi hade tankt oss. Efter flera timmars buss-strul akte vi tillbaka till San Gil och bestamde oss for att fira hennes fodelsedag en dag tidigare. Solen skinde och vi tog med oss romflaskan till parken. Vi borjade lite val tidigt sa ingen utav oss var vakna nar klockan slog tolv. Vi pallrade oss upp klockan fem for att hinna med morgonbussen, sagt och gjort. Vi var bada lyckliga over att vi inte kande av gardagens bravader men innan vi visste ordet av det sa madde vi bada tva ratt daligt sa borjan av fodelsedagen var val ingen hojdare. Men nu ar vi pa plats pa ett jattemysigt hostel i den lilla staden, Villa de leyva. Strosat runt staden, lagat god middag (med lite hjalp fran Irena, var nyfunna van), spelat ordspel dar vi latit Hanna vinna varenda gang, och nar det sen var dags att laga fodelsedagstartan sa insag vi att det inte fanns nagon ugn. Typiskt men pa nat konstigt vis gick ingredienserna i anda. Sa fodelsedagsfirandet har varit bra! Nu vantar Hanna bara pa att fodelsedagspresenterna fran er dar hemma ska rulla in. Vi meddelar adressen i nasta inlagg.

Lite aventyr pa schemat

Har nu kommit till Colombias Queenstown som heter San gil. Har finns allt i aventyrsvag att gora. Vi har bestamt oss for att leka lite med vara hojdradslor igen och denna gang ar det paragliding. Vi gar inte for det lilla hoppet heller utan det stora. Kommer att hoppa fran 1500 m hojd men kommer att stiga som hogst till 2000 m. Vi hoppas att vi kan undga ansiktsforlamningar och roliga smeknamn denna gang. Sa pa sondag kan ni halla tummarna for oss. Inte for att det ska behovas.

De senaste dagarna i Taganga har vi inte gjort sa mycket. Hanna har varit sjuk och pepprat piller i nagra dagar och Klara har spenderat den tiden pa stranden men vi har i alla fall hunnit med att bli intervjuade av ett gang colombianska studenter. Filmade och allt. Nu ar det bara att hoppas att de far ett bra betyg men kan de annat nar den innehaller tva blonda svenska tjejer, nej, skulle inte tro det.

Efter San Gil kommer vi rora oss nerat dar Bogota, Colombias huvudstad, och Medellin vantar. I Medellin ska det till och med finnas tunnelbana. Det ar nagot vi inte har sett tidigare i nagon utav de stora staderna vi varit i. Ska bli intressant att se hur manga ganger vi aker fel med den.

En sak att beratta for er foraldrar dar hemma. Vi funderade ett tag pa att gora en trek som kallas, The lost city. Man gar i tre dagar for att komma till den "forlorade staden" och sen gar man tillbaka. Ska tydligen vara otroliga vyer och staden ska vara haftig. Efter manga om och men sa bestamde vi oss for att inte gora den, men hade vi gjort den sa hade vi haft mojlighet att besoka en "fabrik" dar de tillverkar kokain. Guiderna hade vackt oss mitt i natten och fragat om vi skulle vilja folja med, man smyger sig dit, och sen ar det som att vara pa vilken guidad tur som helst. Mitt ute i djungeln! Coolt skulle det verkligen ha varit!

Nu borjar det dofta mat och idag serveras ris och tonfisk. Kan for ovrigt tillagga att vi bada har blivit kakalskare, Oreos ar galet goda!

Tyrona, Colombia

Lera, lera, regn, regn och allt annat man onskar nar man antligen ska ta pa sig joggingskorna och hika en tur. Kom fram till Tyrona Park och sag fram emot att rora pa benen lite grann. Klara overvagde att ta en hast upp till en borjan men blev overtalad av en local i cowboyhatt att vi minnsan skulle ga vi ocksa. Sagt och gjort. Tva svenska flickor, en galen fransman och en feminin colombian gjorde sig redo for en vandring i djungeln. Tog kanske 200 meter innan Klara vande tillbaka och "hyrde" en hast, lera upp till knana blev lite val mycket. De kastade upp henne pa hastryggen och gav hasten en small pa roven och sen fick hon mer eller mindre klara sig sjalv. Men det ar ju inte sa svart med smeknamnet "Claro-Klara". Bland smala stigar och branta stup sa var hastturen kanske inte varldens basta men hon var lagomt glad att hon inte tog med sin stora ryggsack. Hanna med folje var fortsatt installda pa att ga och de gjorde dem. Bra jobbat! Lagomt snygga var de nar de antligen kom fram. Har nog aldrig blivit sa bruna pa sa kort tid forut.

Sa hur spenderade vi dagarna dar. Det regnade saklart mer eller mindre hela tiden. Klara larde sig gora armband och Hanna trotsade regnet. Sa vilka djur sag vi: orm, som ramlade ner pa oss nar vi satt under en palm (overdriver inte en sekund!), tva jaguarer som parade sig pa stranden, en alligator med oppen kaft redo att "doda" (okej, overdriver lite- vi sag den inte med egna ogon. En dansk tjej som var med om det dagen innan vi kom). Sa hur sov vi, jo i hangmattor. Faktiskt mer bekvamt an vi trodde och Klara var ratt glad att hon hade med sin sovsack och hanna var lite mer rodprickig nar hon vaknade morgonen efter an henne. Sa nasta natt blev det talt.

Tva natter var nog sa Hanna tog sitt pick och pack och gick tillbaka och Klara tyckte hast var lagomt bekvamt och handelserikt. Dags att aka vidare men forst var vi tvungna att hamta vara vaskor i St. Marta. Hoppade pa bussen i farten efter att ha spillt ut ett helt glas cola pa en restaurang och glomde att betala for den. Avslangd pa en marknad med farsk fisk sa det luktade helvete. Gick i lagomt rask takt till hostelet i dodande varme. In - ut och tillbaka for att ta bussen till Taganga, 10 min utanfor St. Marta. Nu ar vi framme och har duschat. Aldrig nagonsin har vi kant oss sa frascha.

Sa forlorade saker an sa lange:
Klaras adidasjacka
Hannas kamera
Klaras joggingskor (men nu har hon gatt nog) Nej, faktiskt ratt trakigt. Nan javel snodde hennes skor. Vem fan vill ha ett par leriga och svettiga skor?
Men gott folk, det ar bara materiella ting! Vi har ett nagorlunda forstand kvar!

Tack for idag nu har fru Baggstroms-Akerman varit vaken alldeles for lange.

Cartagena, Colombia

Cartagena, lika bra som vi trodde, och vi har spenderat dagarna med att vandra runt och kolla laget. Lite shopping har vi hunnit med ocksa. Hittade ett secondhand-stalle sa nagra kladesplagg rikare blev vi. Vi har kommit underfund med tva saker de har dagarna. Vi har bara varit "fulla" 10 ganger och vi har bara handlat secondhand-klader sa ni kan ju gissa hur mycket pengar vi sparat.

Formiddagen har pa hostel, Casa viena, har vi rakat och klippt hannas har sa hon ser numera ut som en munk, men en snygg sadan. Och nu har vi speed-packat vara saker for att ta en buss till Santa Marta. Var vi ska hitta pa dar vet vi inte riktigt an men det ska tydligen finnas en nationalpark i narheten som ska vara otroligt vacker sa det blir val en tur dit. Sa Eva-lott och Petter: "hon gar ju lite iaf, och ryggsacken ar med". Finns en 5dagars vandring som heter, The lost city, ocksa daromkring. Otroligt popular men dyr sa vi far se hur det blir med den saken. Klara ar nog lite for lat och Hanna ar nog lite for snal. Vi pratar bada tva bara om nakdelerna med denna vandring sa jag tror ingen utav oss ar speciellt sugen.

Skickade ivag varldens dyraste vykort igar sa ni lyckliga mottagare av dessa ska kanna er speciella, fast det gor ni val redan? Oj, nu tutar bussen, dags att rycka tag!

San blas

Sa den 27 oktober var det dags att hissa segel mot Colombia men forst nagra dagar i San blas, en ogrupp pa 400 oar, utanfor Panama. Dagen borjade 05.00 och da stod det pa schemat att kasta upp ryggsackarna pa taget och hoppa in i trang jeep. Efter motorhaveri, en aksjuke-vag som hette duga och 3 timmar senare var vi framme vid Carti dar vi nu skulle ta en "speed-boat" ut till var segelbat. Varfor det kallas "speed-boat" har vi absolut ingen aning om for ar det nanting den gor sa ar det inte att den gar fort. En avlang eka med en liten motor. Efter att ha spenderat 2 timmar i denna bat utan solkram sa vi var alla ratt roda men vad gjorde det nar, 75-ariga Ika, glider upp med mobiltelefonen mitt ute i ingenstans bland obebodda oar. Kanske efter 2 timmar och en kvart hade han antligen hittat fram till "varan" bat, winfli.Winfli ags av Bruno fran Kanarieoarna och tillsammans med hans flickvan, Ingrid, seglar de fram och tillbaka mellan Panama och Colombia med backpackers. Apropa Ika, den roliga gamla gubben, sa kom det fram efter nagra ol att han ar den rikaste bland alla omkring oarna. Och varfor han ar det ar for att en dag nar han holl pa att grava en grav till sin avlidne hund sa fann han flera pasar med salt eller socker i, trodde han, men sa var det inte. Det var nanting mycket mer vardefullt an sa. Om detta ar sanning eller inte kommer vi aldrig fa veta men han ager iaf en mobiltelefon.

Pa oarna i San blas bor Kuna folket. Kvinnornas traditionella kladsel ar valdigt fargglad, alla har de en "nosring" och benen och armarna ar fyllda med smycken. En dag pa en utav oarna sa bad vi om att fa plocka ner en kokosnot. Vi var absolut saker pa att "kvinnan" vi fragade var en man. Efter manga timmars diskuterande sa var det dags att fraga nagon som visste. Det var en man och varfor han var kladd som en kvinna var for att forr i tiden nar mannen var ute till sjoss sa fanns alltid en man, utkladd till kvinna, kvar i bon for att skydda kvinnorna. Det ar en tradition som an lever kvar trots att alla mannen inte arbetar till havs.

30 oktober var det dags att lamna allt vad land heter och ge sig ut pa oppet hav. Lite oroliga var vi allt for att bli sjosjuka men med Klaras inhandlade supertabletter sa madde vi prima hela tiden. Otroligt bra vader hade vi under resan. Kom fram igar natt sa vi spenderade en natt vid hamnen och imorse blickade vi ut over Cartagena, Colombia. Underbart! 

En bild sager mer an 1000 ord

sa sant sa.
Och tank da att dessa apor, 7 stycken som kravlade runt pa, runt och under oss avr om mojligt annu sotare i verkligheten an pa bild. Otroligt men sant!

Sa ar det nan som har, eller vet nan som kankse har ca 200 000 euro liggandes skrapande nagonstans_
Det ar namnligen den summan som Michelle och hennes man Steve tror att de behover fa hjalp med att invistera for att slippa salja allt det som det jobbat hart for i narmare 4 ar.

Innan paret kom hit till Panama for 4 ar sedan har de ocksa bott i Nya Zealand, Austeralien, Sheyshellerna och Jakarta. En dag kande det plotsligt att reglerna och bestammelserna i deras 'hemland' Austeralien blev for mycket och att de framforallt jobbade hart var dag bara for att fa den dyra vardagen att ga runt och utan att riktigt veta varfor eller utan att fa tid for varandra. Detta holl pa att ta kal pa dem, sa de bestmde sig for att flytta till Panama.

Nu har de en super stor gard pa det mest fantastiksa av platser mitt ute i djungeln med utsikt mot en vulkan, ut over The pacific och sjlavklart alla dessa hektar av deras egna agor. Garden ar ofattbart stor och efter att de huggit ner massa nar de flyttade dit, har de nu odlat massa nytt, allt ifran frukt och not trad, curryblad, sockerror, lemongrass, kakao, passionfruit, self peeling bananas till mangosteen och andra *for mig* helt nya saker odlar de dar.
Under tiden de visar oss runt har vi alla en varsin,eller fler, apor pa vara huvuden eller axlar.
Utsikten ar vacker redan ifran deras veranda, men om man foljer en liten stig 3 min upp i skogen kommer man till en utkiksplats, superdyra hangmattor ifran usa som ar uppsatta i traden och dar haller de aven pa bygger nagra bambuhyddor.
Planen ar att turister, grupper, familjer och dylikt ska kunna komma och besoka dem for att fa uppleva allt som finns i narheten, tex fiske som ska vara natt i varldsklass, ridning, vandring, beslka sma byar med under 1000 i varje tribe osv.
Det ultimata skulle ocksa vara om det kunde glasa in verandan och gora som en resturang del dar man skulle kunna njuta av Michelles valkokade indiskinspirerade mat medan man ser pa aporna och utsikten utanfor.

Problemet ar bara att de har investerat sa mycket pengar i att bygga upp basen for allt detta och nu nar den spannade delen i projeketet kan borja ta fart, ja da har de inte allt for mycket pengar kvar att rora sig med.

Hade jag haft pengar hade jag latt investerat i detta.
Kan nastan garantera att man skulle fa se de pengarna igen.
Vi blev helt kara i stallet, sa vi ska tillbaka imrogon for hiking, ap hang osv..

Life is good
Hanna

Alouatta Lodge

  En bild

                                                                            sager mer an
                                                                                        1000 ord

You have to be the change you wanna see in the world

Hej vanner och bekanta
Tanka att det ar rader som dessa man behover lasa ibalnd for att inse att man faktikst ar ute och reser..

"Då var det dags att stänga av telefonen för det här året och mer där till. Ta ur simkortet och lägga det i någon burk någonstans som jag sedan kommer förvänta mig att jag minns var jag ställde.

Det är dags att vika kläderna i garderoben och denna gången kommer ordningen hålla sig mer än till morgonen därpå. Det är dags att leka tetris med packningen och ljuga för mig själv att jag behöver dom där ”extra” kläderna bara för att dom ryms.

Dagen är åter kommen då jag sentimentalt dricker direkt från kranen, njuter av vårt rena badrumsgolv och snusar extra mycket bara för att jag måste sluta snart.

Tiden är kommen att säga” vi ses nästa sommar någongång därikring” ta på sig ryggsäcken och ge sig iväg. Det är overklig känsla att det jag planerat så länge, plötsligt är här, och det är jävlar i mig inte en dag för tidigt. Helgerna , nätterna , kvällarna, dagarna, timmarna och åter timmarna jag offrat för att spara pengar ska äntligen få upprättelse mot livet. Nu ska jag gotta mig i äventyrens gott och blandat."

Detta skrev Camilla som precis lamnade Umea for Chile och forhoppningsvis moter jag henne nanstans pa vagen.
I dagarna har vi alltsa varit hemifran 2 manader och jag har ingen hemlangtan what so ever, vet inte om det ar bra eller daligt men det bryr jag mig arligt talat inte om, jag lever och har det bra och ar nojd med det.
Efter 2 manader On the Road ihop bestamde vi oss for att dela pa oss ett par dar, sa det har vi gjort nu.
Innan dess har vi haft ca 10 underbara dagar i bocas del toro har i norra Panama. Vi bodde ca 5 dagar pa ett snorgront hostel pa en flytbrygga pa en liten o utanfor huvudon. Darifran kunde man endera ta en bat in till stan, en annan bat eller hooka upp med nan lokal fiskebat om man vill ut och snorkla, bada eller se delfiner. Ville man bara ta det lungt fanns det massa tid for det med saklart, endera i hangmattorna som omringade hela hostelet eller pa ons enda strand.
dagarna fordrev vi latt genom att sola och bada, ata cheviche,kall seafoodsalad, lasa bocker, paddla kajak eller kolla pa sengangare i djungeln...

Efter dessa dagar pa on flyttade vi in till Bocas town och jag insag att jag ville ta dykcertifikat. 3 dagar och 175 dollar senare var det gjort. Pa vagen dit fick jag vara med om massa spannande och skrammade, bla sag vi barracuda och nurse shark.

Sen var det alltsa dags att dela pa oss, sa nu ar jag *Hanna* kvar i norra delen av landet och Klara ar langre soderut. Den 24 oktober mots vi pa kvallen upp i Panama city igen for att den 25okt forhoppningsvis segla over till colombia.
Det kommer att ta 4 dar och kosta 400 dollar, vilket kan tyckas vara dyrt men vi hoppas pa och kommer gora varat basta for att gora det till ett aventyr vi sent ska glomma. Men om man vinner kaptenes fototavling far man resan gratis, sa man kna ju forsoka iaf.
Eller sa kan man gora som var tyska van Julian, han har lite ont om tid sa darfor valde han att flyga ifran Panama till Colombia. Flygturen tar 10 timmar men han sparde iaf in pengar pa det, haha.

Igar var jag i nagot som kallas for Cloudforest, det var kallt och regnigt och jag kande inte for att vandra en massa sa jag var dar over natten och akte senare vidare till panamas nast storsta stad, David. Staden ar verkligen inget speciellt alls, men har motte jag en valdigt trevlig amerikanska som bjod mig pa vegan mat medan vi dusskuterade igenom allt spannade som livet har att erbjuda.
Sjalv hade hon varit i en Hilltribe i norra Thailand, vid gransen mot Burma och jobbat som engelska larare i 9 manader och darmed lart sig spraket. Haftigt. Cool inspiration sager jag.
Ska se till att ta lite uppgifter av henne innan vi skjills at.
vad sager ni, skulle ni kunna se mig i den miljon

Men innan jag skiljs ifran henne ska vi tillsammans besoka en familj 45 min harifran. sa imorgon nar de lamnar barnen i skolan ska de hamta upp oss har och ta med oss hem till deras hus dar de tar hand om apor ifran det vilda och numera har dem i huset.
For detta ska vi betala 10 dollar var, ville man ha hennes utsokta mat skulle det kosta 8 dollar extra, men sa lyxiga ska vi inte vara.

Om jag hinner ta mig vidare redan imorgon eftermiddag ska jag gora det, antagligen till en liten bergig by med kallor och vattenfall dar man sover i talt om man vill, byn heter santa Fe.
Sa hall koll pa mig via kartan sa ni vet var jag ar om jag skulle forsvinna, men det tror jag val inte.
Befolkningen i byn ar kanda for att vara super friendly.

Forlat mina vanner om jag ar dalig att svara pa mail och liknande, har ingen ursakt till varfor man jag ska forsoka bli battre pa det. Men som plaster pa saren forsokt jag skriva ett utforligt inlagg har iaf. Och vi ska bli battre pa det med, jag lovar.

Klara beratta nu vart du ar och hur dina planer ser ut fram till den 24e!

Nu sager jag godnatt har i Purple House, David, Panama.

Tva flickor och en kille 100m for langt norrut

15 timmar senare och vi var framme i Panama. Lotsade oss fram till ett bra hostel och med hjalp av en fransk kille fick vi ett bra pris pa taxi. Lunas Castle som vi bor pa ar det storsta hostelet jag nagonsin har sett och har finns allt man kan tanka sig. Bara det att de har en biosalong sager mycket. Idag fick vi lara oss varfor de har allt detta. Det ar tydligen jattefarligt runt om dar vi bor, eller ja, mer eller mindre i hela Panama city. Vi tog bussen for att titta pa Panamakanalen. Kanske inte sa mycket att se egentligen men om man ar i Panama city ar det ett maste. Ungefar som, vad vore ett besok i Bollnas utan att svanga sina lurviga pa tranan? Men skillnaden ar val att Panamakanalen kommer vi forhoppningsvis ihag! Efter att ha spenderat en formogenhet att titta pa denna sa hoppade vi pa lokalbussen vidare till gamla delen av Panama city. Hittade en liten park med mysiga sma affarer att strosa runt vid. Till synes helt ofarligt men efter att ha fragat en polis om vagen hem insag vi att det var inte sa ofarligt som vi trodde. De eskorterade oss hem och sa att vi absolut inte fick ga dar ensamma igen. Och att detta var under dagtid gjorde ingen skillnad. Inte heller att vi hade sallskap av en stor stark karl.

Nog om farligheter. Vi har idag bestamt oss for att det ar dags for ett nytt forsok med sol och bad. Denna gang gar bussen till Bocas del toro som ligger vid karibiska kusten. Idag har vi ocksa varit valdigt sparsamma med vara pengar (nar det galler mat) och tycker det ar dags att vi anvander koket. Pa menyn star: pasta och tomatsas! Hela notan med diverse gronsaker och godsaker till kvallen gick pa 40 kr. Inte illa pinkat for tva slosaktiga tjejer!

Lamnar nica land for costa rica

Hej alla glada!
Nu ar vi tillbaka i Costa Ricas huvudstad San Jose, inte for att det riktigt var planerat, men nu blev det sa och lika glad ar vi val for det. Det blir ju vad man gor det till, eller hur?

Planen var egentligen att vi skulle ha tagit oss till Monteverde i norra delen av landet, for att besoka regnskog,hang bridges, canopys och strander. Men eftersom bussen inte stannade dar sa blev vi tvugna att aka vidare till San Jose. Och efter att ha anlant till hostelet har sa fick vi hora att flera vagar ar avstangda pga regnvadret.
Vi pratade ocksa med en kille som vi traffade for 14 dagar sen nar vi var har och han sa att vadret har varit lika har varje dag, fina formiddagar foljt av deprimerande regn. Sa vissst skulle vi val kunna ta dod pa ett par dagar har och sedan ev aka mot kusten vid stilla havet om ett tag, emn fragan ar hur kul det ar i detta vader? Vi har ju redan haft massa kul i Costa rica forra gangen och annu mer kul  under var 12 dagars roadtrip i Nica land, sa nu funderar vi pa om vi kanske ska skippa stilla havets sidan och aka vidare mot Panama sa fort som mojligt..
Klara kollar bussar i samma stund som jag skriver sa vi far se vad som sker.
Men det kanske tar en vecka eller tva eftersom vi ar lite sega pa att uppdatera:)

Hort att ni har det kallt dar hemma, sjalv gar vi i shorts och linne, ifall ni undrar.

Har annu en gang insett att varlden inte ar sa stor, for hela tiden under var tur i bilen har vi stott pa samma manniskor, som gor samma rutt. Alltid komiskt.

Sedan vi skrev sist har vi huttit med en hel del men jag har nog glomt bort det mesta, skallen ar helt tom, plotsligt... Men vi spenderade 2 dagar i Matagalpa som ligger i bergen, dar ville vi ut pa lite vandringar och liknande, men eftersom det var roda dagar och regn nar vi var dar blev det inte mycket sant heller.
Vi hann iallafall med att strosa lite pa den lokala marknaden, kaka lite marknadsmat och se hur unga som gamla dansade gatorna fram med olika teman, musik, instrument osv.. Trevligt varre och pa kvallen hittade vi nagon lokal pub dar vi drack ol och spelade lite kort..

Sedan bar det av till Granada, en mysig kolonial stad med en stor sjo och massa secondhand butiker.
Tank att man aker runt halva jorden och anda ska man fortsatta shoppa secondhand, haha.
Efter ett hett tips ifran Elin Larsson valde vi att aka till en lagun vid namn apoyo, vilken bara var 30 min ifran granada. Vattnet var gront, nastan kristallklart och varmt. Tydligen var det narmare 200m djupt och nar man kollade ner i vattnet ifran det hyrda kajaken sag man ibland vulkanstenar som flot runt.

Den kvallen bjod var resekamrat Pascal pa Rosti,en "typisk Schweishisk" matratt som vi gillade starkt, trots att Pascal sjalv inte var nojd, men sag natt som inte gar ner hos oss :)

Nasta dag borjade vi pa spa PURE. Personalen kollade konstigt pa oss nar klara bokade helkroppsmassage foljt av manicure och pedicure, och Hanna massage foljt av akupuncture, och allt detta klockan 07.30 pa morgonen, haha. men man mast ju vara ute i god tid om man vill hinna med natt om dagarna, eller hur?

Efter det motte vi upp Pascal som snallt vantade pa oss pa hostelet och korde sedan 1,5 h till Rivas. Och strax utanfor den staden skulle vi ta en farja ut till Isla Ometepe. En o bestaende av tva vulkaner, 1300 m och 1600m. (Hanna och Pascal gjorde iaf ett tappert forsok att bestiga den mindre av de tva vulkanerna, men vadret var for daligt och vinden for stark sa de blev tvugna att vanda tillbaka. men det tog rejalt manga timmar anda.. Sa man kan ju hoppas att hennes foraldrar ar stolta aven denna gang.)
Smidigt nog lyckades vi missa baten for att vi var upptagna med att perkera bilen och kaka, sa vi fick vanta pa nasta.
Val framme motte vi tva tyska tjejer som vi tog folje med ett par dagar pa on, och sen tryckte vi in oss allihopa i bilen nar vi var tillbaka pa fastlandet for att kora till surfparadiset san juan del Sur.

Val dar hittade vi hostelet vi sokte. For 7 dollar per natt fick vi en varsin sang i ett doorm & free pancake breakfast. Agaren tyckte det var en bra deal, men ekonomisk som man ar var vi ju tvugna att fraga om priset inte gick att gora battre, varpa han erbjod oss alla en varsin ol. Taken!
Tyvarr blev det ingen pankaksfrukost, forsta morgonen fanns ingen el ( ett vanligt forekommande problem har i dessa lander under regnperioden) och den andra morgonen drog vi for tidigt! Men inte dor vi for det.

Nu ska vi ta en brunch med pascal och sedan ga och skaffa biljetter till panama.
Forovrigt har vi hort massa massa bra om Colombia, och aven att  5-dagars-seglingen dit ifran Panama ska vara underbar:) Sa vi har nog mycket att se fram emot! Ta hand om er i kylan!

Rancho Tranquilo

Nu far det vara nog med underhallning i Leon for den har gangen. Nu ar det dags att vila kroppen pa Rancho Tranquilo. Hur vi hittade ut till mitt ute i ingenstans var tack vare en lapp pa toalettdorren som vi alla laste med ett leende pa lapparna medan vi gjorde vara behov. Pa lappen laste vi om Tina fran USA som efter manga ar pa resande fot bestamde sig for att bosatta sig i Nicaragua. Sa har beskriver hon platsen: "Hi Im Tina and I come from San Fransisco, California, which is a nice place but now I found paradise. Sen om det var varat paradis vet vi riktigt inte men harligt vart det!

Hos Tina "the gringa" var vi ute pa nattliga aventyr och utforde resan forsta goda garning. Mellan augusti och november lagger skoldpaddorna sina agg. Sa vi, och ett italienskt par, bestamde oss for att ga ut och se om vi kunde se nagon skoldpadda. Sa fort vi steg ut pa stranden sag vi massor av manniskor. Alla dar for att plocka aggen och salja dem vidare till restauranger. Detta ar forstas olagligt men manniskorna ar fattiga och gor vad som helst for pengar. En skoldpadda blev synlig den kvallen men det var tva unga killar som sett den forst och i och med detta var skoldpaddan "deras". Men da gled dagens hjaltar in med sina planbocker och kopte aggen och gav dem sedan vidare till "papi". En man som arbetar med att skoldpaddorna inte ska utrotas.

Nicaragua

Efter en niotimmars lang bussresa var vi antaligen framme i Managua, Nicaragua. Kan val inte saga att Managua var nagon hojdarstad. Borjade kvallen med att bli lurade pa pengar av taxichauffren och sen vaknade vi mitt i natten av att det var ett javla liv pa hostelet. Fulla turister som vagrade betala for rummen sa de var tvungna att ringa polisen. Sa man kan val inte direkt saga att vi var oense om att rora oss vidare sa fort som mojligt.

Vi reser just nu tillsammans med en kille fran Schweiz och han har hyrt bil har i Nicaragua och han ville garna ha sallskap av oss sa vi reser ihop i en liten honda. Lite fraschare an bluebirden man ack sa kul vi hade i den. Igar kom vi fram till big foot hostel i Leon och tajmade in limbokvallen gjorde vi ocksa. Vi deltog inte men man kan val saga att vi stod for underhallningen anda och for att lugna vara foraldrar sa kan vi saga att det berodde inte pa for mycket alkoholintag :) Sen vad det var kan ni fundera pa i helgen.. eller ni kan fa tre alternativ att valja bland.
1. Vi mimade till abba med otroliga dance moves.
2. Vi  vann en hetsatartavling med bara manliga deltagare forutom oss.
3. Vi kom sist i en fragesportstavling och var tvunga att vara utkladda till grisar hela kvallen.

Skriv garna ert namn efter de alternativ ni rostar pa. 10kr per samtal och pengarna gar till var olkassa :)

Costa rica

Efter en mycket trevlig avslutande kvall i Antigua drog vi oss vidare till Costa rica. Landade i huvudstaden San Jose som inte direkt var vad vi var ute efter sa vi bestamde oss for att aka till kusten. Efter mycket strul sa kom vi (efter tips fran en local) till Cahuita. Ett litet stalle vid karibiska kusten. Vi har bosatt oss lite val lyxigt kanske men det ar det vart i fem dagar men vi gottgor detta exklusiva boende med att laga mat med kaffekokaren i badrummet. Ett hett tips fran coachen! Pa tal om hett sa ar det grymt varmt har. Vi trodde att regnperioden gallde over hela centralamerika men sa ar det tydligen inte for har i Cahuita ar det torrperiod, och det marks. Men vi klagar inte for vi har pool!

Manniskorna i det har landet har hittills varit valdigt hjalpsamma. Tror "rastafolket" gillar oss. De visar oss bra restauranger och ger tips om utflykter till bra pris sa imorgon ar det dags for lite snorkling och en tur i nationalparken.

Ett djurrikt land har lonley planet ratt om att det ar i alla fall.

Sengangare - check
kollibri - check
Tarpon - check

Hola, que onda vos

whats up dude betyder dagens rubrik. Sa dar jar ni lart er nagot nytt idag gott folk, de kan ni ta med er till arbetet imorgon och lara vidare till nagra andra sa har ni gjort dagens goda garning!

Idag och igar har vi sluppit regn faktikst. Men vi har ju fatt nog av det de andra dagarna.. Tankte aven visa hur roligt man kan ha da man festar loss i sina regnkklader, men eftersom klara har glomt sladden til kameran hemma sa blev det lite svart, men de kommer de kommer..
manana manana som mna sager har

Vi har aven en varsin salsauppvisning att lagga ut natt tag nar vi har tid.
Vi skriver idag av anledning till att vi horde om folk som dott i en bussolycka, drankes i lera. Hemska grejer, men vi var inte med dar..

Idag ar det sista natten i vara familjer, sen flyttar vi tilll hostel med frukos, pa samma gata som skolan, o sa slipper vi ha sa langt hem ifran krogen!
Det har varit bra att bo hos familj, men hannas vaska har moglat pga fukten sa de kna ju vara skont med lite omvaxling.
Vi vill aven rekomendera Moza oscura, en mork ol som sakert passar lika bra hemma i tv soffan som har i solen!

Hasta lluego amigos.
Take care

we decided to stay...

..Fast kanske inte for alltid
Men iallafall en vecka!

Varfor inte, tankte vi.
Varfor sluta skolan ocg dra vidare nar man precis fattat galoppen och traffat lite folk?
Nej det vore val dumt.

Sa nu kikar vi pa priser for hostel och hoppas finna nagot som verkar okej. Vi kan ju aven stanna kvar i familjerna men ingen av oss ar riktigt fortjust i den idén.
Vi ska aven kolla upp mojligheterna till eftermiddagsstudier istallet.
Hittils har vi alltsa varit i skolan mellan 8-12, och sedan haft var fritid. Detta ar val helt ok men tyvarr borjar det ju osregna varje dag vid 4-tiden sa det vore ju annu mer perfekt att plugga da och passa pa att vara ute under soltimmarna pa formiddagen, tycker ni inte?

Redan forsta dagen nar vi traffade de skona svenskarna som vi berattade om i forra inlagget, pastod de att vi skulle komma att stanna. Sa denna gangen fick de ratt!

Idag hade vi varan tredje dag i skolan, det borjar nog rulla pa battre och battre for oss bada nu. Just det att alla har varsin larare gor ju att man enkelt kan ta det i sin takt..

Skolan anordnar ocksa olika aktiviteter varje dag, igar var vi ivag pa en titen kultutell utflykt. Vi akte till en liten by strax utanfor stan for att lyssna till en Mayaindian kvinna beratta om hur de lever och vad de producerar. Vi fick aven gora vara egna sma torilla over oppen eld som vi sadan at med nagon kottsoppa.
Det var roligt att komma ivag pa nagot annat en svang, trots att vi inte riktgt var oss sjalva just da. Vi satt dar i minibussen omringade av 10 andra tjejer och en kille som alla pratade i munnen pa varann, alla pa olika sprak och de ena hogre an de andra.. Och dar satt vi i mitten och orkade knappt halla oss vakna, kanske kan de vara tidsskillanden som kommer ikapp oss nu. Manga vi mott sager att den kommer forst efter ett par dagar..

Trots att vi holl pa att somna under bussfarden gick vi tappert hem och at annu ett mal mat ( for Hanna blev det kycklig och ris, precis som alla de tidigare dagarna) innan det var dags att mota upp jessica som skulle ta oss till hennes van Victor - salsakungen.
Lektionen gick bra och ikall ska vi ivag pa annu en!
Tyvarr filmade vi inget, men vem vet, det kanske kommer..

For ovrigt mar vi bara bra med undantag for nagra myggbett. Spanskan verkar ta sig lite och var dag efter skolan, innan vi ska hem och ata kl 13.00 (sharp) tar vi en tur till varat nya hak, skygarden. Dar tar vi en ol pa takterassen och forsoker gora dagens laxa. Thats life!

Take care

Salsa!

Igar var en lang, rolig och handelserik dag. Vi borjade med att fika med en svensk tjej hanna traffat via backpacking.se som ar bosatt i Antigua sedan ett par ar. Vi gick till hennes favorit cafè, Y tu pina, dar vi (hanna) provade inhemskt kaffe med smak av kanel. Dar pa cafet blev vi presenterade for hennes vanner, Mano, Alex och Luis som vi sen kom att spendera hela dagen med.

Nu ar aven forsta dagen i skolan avklarad. Det firade vi med att duscha.. och inte fick vi nagon stot heller (man kan tydligen fa det). Det kanns for ovrigt mycket battre i familjerna nu. Vi har hittat vara platser. Klaras familj gor inget annat an foder henne med mycket god mat och Hanna har lart sig stanga dorren till sitt rum for att undvika hundpiss, varfor klaga?

Bada tva har egna spanska larare och att de kan vara namn efter en dag stammer bra. Vi gar numera under namnen, Clarita y Hanna Montana.

Ikvall varmer vi upp med salsalektioner med skolan och imorgon ar det dags for privatlektioner med Victor. Blir nog sakerligen en ol eller tva pa cafe No se ocksa.

Antigua

Efter manga timmars flygresa ar vi antligen framme i Guatemala. Pa flygplatsen i guatemala city tappade vi bort varandra lite snyggt, bakom en stolpe. Sa efter det har vi bra koll pa varandra. Mottes utanfor flygplatsen av en stor klunga folk och trott som vi var sa tog det ratt lang tid innan vi sag skylten "Hanna y Klara", men efter det lossnade det och Hola, si och Gracias anvands mycket (kan inte sa manga fler heller).

Forsta natten hos vara familjer ar i alla fall avklarade. Bada tva blev nog lite forvanade over hur lite spanska vi kan och hur lite engelska de kan men imorgon borjar skolan da ska vi kora jarnet.

Just nu kollar vi laget i Antigua och ska strax mota upp en svensk tjej pa ett cafe. Vi har en karta men tyvarr sa ligger cafet utanfor kartan men det loser sig nog. Har en adress och ett namn. Mer behover man val inte?

Det var bättre förr!

Ja, det här med att "fixa" en blogg var ju inte så enkelt som Hanna och Klara trodde.

Klara ringer till Hanna på morgonen och säger: "Höllu, ska vi fixa en blogg?"
Hanna svarar: "Ja visst, kom hit!"
Klara hoppar in i bilen och drar iväg till Björktjära. De sätter sig vid datorn och googlar efter olika bloggar. Väl framme vid blogspot.com så står det, "Ny blogg på en minut!" Fan vad enkelt tänker de och börjar. Nu har de suttit här i tre timmar.

Så alla där ute som funderar på att skaffa en blogg. GÅ EN DATORKURS FÖRST!