Tyrona, Colombia

Lera, lera, regn, regn och allt annat man onskar nar man antligen ska ta pa sig joggingskorna och hika en tur. Kom fram till Tyrona Park och sag fram emot att rora pa benen lite grann. Klara overvagde att ta en hast upp till en borjan men blev overtalad av en local i cowboyhatt att vi minnsan skulle ga vi ocksa. Sagt och gjort. Tva svenska flickor, en galen fransman och en feminin colombian gjorde sig redo for en vandring i djungeln. Tog kanske 200 meter innan Klara vande tillbaka och "hyrde" en hast, lera upp till knana blev lite val mycket. De kastade upp henne pa hastryggen och gav hasten en small pa roven och sen fick hon mer eller mindre klara sig sjalv. Men det ar ju inte sa svart med smeknamnet "Claro-Klara". Bland smala stigar och branta stup sa var hastturen kanske inte varldens basta men hon var lagomt glad att hon inte tog med sin stora ryggsack. Hanna med folje var fortsatt installda pa att ga och de gjorde dem. Bra jobbat! Lagomt snygga var de nar de antligen kom fram. Har nog aldrig blivit sa bruna pa sa kort tid forut.

Sa hur spenderade vi dagarna dar. Det regnade saklart mer eller mindre hela tiden. Klara larde sig gora armband och Hanna trotsade regnet. Sa vilka djur sag vi: orm, som ramlade ner pa oss nar vi satt under en palm (overdriver inte en sekund!), tva jaguarer som parade sig pa stranden, en alligator med oppen kaft redo att "doda" (okej, overdriver lite- vi sag den inte med egna ogon. En dansk tjej som var med om det dagen innan vi kom). Sa hur sov vi, jo i hangmattor. Faktiskt mer bekvamt an vi trodde och Klara var ratt glad att hon hade med sin sovsack och hanna var lite mer rodprickig nar hon vaknade morgonen efter an henne. Sa nasta natt blev det talt.

Tva natter var nog sa Hanna tog sitt pick och pack och gick tillbaka och Klara tyckte hast var lagomt bekvamt och handelserikt. Dags att aka vidare men forst var vi tvungna att hamta vara vaskor i St. Marta. Hoppade pa bussen i farten efter att ha spillt ut ett helt glas cola pa en restaurang och glomde att betala for den. Avslangd pa en marknad med farsk fisk sa det luktade helvete. Gick i lagomt rask takt till hostelet i dodande varme. In - ut och tillbaka for att ta bussen till Taganga, 10 min utanfor St. Marta. Nu ar vi framme och har duschat. Aldrig nagonsin har vi kant oss sa frascha.

Sa forlorade saker an sa lange:
Klaras adidasjacka
Hannas kamera
Klaras joggingskor (men nu har hon gatt nog) Nej, faktiskt ratt trakigt. Nan javel snodde hennes skor. Vem fan vill ha ett par leriga och svettiga skor?
Men gott folk, det ar bara materiella ting! Vi har ett nagorlunda forstand kvar!

Tack for idag nu har fru Baggstroms-Akerman varit vaken alldeles for lange.