San blas

Sa den 27 oktober var det dags att hissa segel mot Colombia men forst nagra dagar i San blas, en ogrupp pa 400 oar, utanfor Panama. Dagen borjade 05.00 och da stod det pa schemat att kasta upp ryggsackarna pa taget och hoppa in i trang jeep. Efter motorhaveri, en aksjuke-vag som hette duga och 3 timmar senare var vi framme vid Carti dar vi nu skulle ta en "speed-boat" ut till var segelbat. Varfor det kallas "speed-boat" har vi absolut ingen aning om for ar det nanting den gor sa ar det inte att den gar fort. En avlang eka med en liten motor. Efter att ha spenderat 2 timmar i denna bat utan solkram sa vi var alla ratt roda men vad gjorde det nar, 75-ariga Ika, glider upp med mobiltelefonen mitt ute i ingenstans bland obebodda oar. Kanske efter 2 timmar och en kvart hade han antligen hittat fram till "varan" bat, winfli.Winfli ags av Bruno fran Kanarieoarna och tillsammans med hans flickvan, Ingrid, seglar de fram och tillbaka mellan Panama och Colombia med backpackers. Apropa Ika, den roliga gamla gubben, sa kom det fram efter nagra ol att han ar den rikaste bland alla omkring oarna. Och varfor han ar det ar for att en dag nar han holl pa att grava en grav till sin avlidne hund sa fann han flera pasar med salt eller socker i, trodde han, men sa var det inte. Det var nanting mycket mer vardefullt an sa. Om detta ar sanning eller inte kommer vi aldrig fa veta men han ager iaf en mobiltelefon.

Pa oarna i San blas bor Kuna folket. Kvinnornas traditionella kladsel ar valdigt fargglad, alla har de en "nosring" och benen och armarna ar fyllda med smycken. En dag pa en utav oarna sa bad vi om att fa plocka ner en kokosnot. Vi var absolut saker pa att "kvinnan" vi fragade var en man. Efter manga timmars diskuterande sa var det dags att fraga nagon som visste. Det var en man och varfor han var kladd som en kvinna var for att forr i tiden nar mannen var ute till sjoss sa fanns alltid en man, utkladd till kvinna, kvar i bon for att skydda kvinnorna. Det ar en tradition som an lever kvar trots att alla mannen inte arbetar till havs.

30 oktober var det dags att lamna allt vad land heter och ge sig ut pa oppet hav. Lite oroliga var vi allt for att bli sjosjuka men med Klaras inhandlade supertabletter sa madde vi prima hela tiden. Otroligt bra vader hade vi under resan. Kom fram igar natt sa vi spenderade en natt vid hamnen och imorse blickade vi ut over Cartagena, Colombia. Underbart!