Hemlangtan?

Ar det inte konstigt, att fast man vet att saker och ting inte alltid ar bra hemma, s ar det anda ¨hem¨ man langtar nar man tycker att nagot ar jobbigt eller om man tycker synd om sig sjalv.
Men hur kan en tjej med dessa fina referenser vilja vara annat an har, jag vet inte, men det bara funnits en jobbig kansla i magen pa sistonde..

Las min tva supersota kommentarer pa Couchsurfing, av de tva personer jag traffat hittils.

!!

Positive

As Hanna's CS profile is kind of new, maybe you are hesitating about hosting or spending time with her. Wrong!!. Do not miss the opportunity to know this cool and uncomplicated girl who will catch you with interesting conversations and easily will get along with all your friends.


¡¡  Hanna arrived like 25 minutes late to our meeting but it was worth the
waiting, now that I know her I would easily wait even a couple of hours :)
"maybe".. do the same you wont regret, she s got that thing, its not easy
to read her face, but her behavior totally natural and she is a lot
prettier than her pics, one of my best experience in cs so far :)

Jo, jag vet, de ar verkligen supersota, man skulle kunna tro att de ar nagon annan tjej de traffat, eller hur? Ja om det inte var for att  Oscar skrev att jag var 25 minuter sen forstas.
Anledningen till att jag var sen var for att jag sprang runt pa formiddagen och forsokte hitta ett hostel som jag blivit tipsad om, det skulle vara ca 3 ggr sa blilligt som dar jag bodde min forsta natt. Kruxet var bara att jag bara visste ifran en reseblogg att detta stallet skulel ligga ett halvt block ifran polissationen. Pa natt vis lyckades jagtillslut hitta detta stalle, utan namn och i en liten grand, vt inte hur riktigt det gick till men jag gissar att de var lite pa magkansla. Sa nu buyye jag ut vardags-lyx saker sa som, varmvatten, toaring, toapapper och lite frukost bestaende av brod och juice, till kallvatten, ingen toaring, inget papper och ingen frukost, men for en tredjedel av priset tycker jag att de var vart det.

Sen rog jag och traffade denne Oscar, lite blyg men trevlig. Ibaland var han sa nervos att han stammade,  men trots det kunde kan minsann inte undga att papeka att jag inte hade nagon Bh pa mig, och att jag var valdigt fin, men att han gissade att jag varit snyggare i langt har. Sedan lutade han sig over bordet och fragade om han var min ¨stil¨.. Hmm, ehh, nae du har ju inga tatueringar och dreads sa jag, och skrattade. Herregud vad ska man saga. men jag log iallafall och trodde att amnet var over, da han sager: Men jag skulle garna kyssa dig..

Det blev ingen kyss, han betalade for sin mat och vi reste oss upp for att hitta ett apotek. Jag har namligen haft problem med magen. Nog for att folk brukar tro att jag ar gravid, men nu har det varit extra gasigt och uppsvullet, sa fort jg ater liknar min mage en ballong. sa darfor lat jag bli att ata o drack mycket istallet, men igar fick jag alltsa massa magsmartor och blev tvungen att ga pa apoteket dar oscar fick hjalpa mig att oversatta. Tillslut gjorde det tillochmed ont nar jag andades. Men jag var i sang kl 18 och sov till 10 sa de verkar ha hjalpt, men vet inet om de ar battre o ata elelr o ite ata o rensa ut kroppen?
Det knasiga ar ju bara att resa utan att kunna ata mat pa gatan o sant, eller ta en kaffe mean man gar eller laser en bok ju forstor hela grejen..

Delade rum med en kille som skrev ner adressen till bar och billiga sjukhus.
Da jag berattade att jag just nu inte ar forsarad, sa han att han da aldrig hort talas om forsakring.. Americans you know!
Han kunde ocksa fraga mig nagot, och sedan nar jag svarade, lat han bli att svara tillbaka, valdigt speciell man. Och imorse skulle han ga till sitt hus som han delade med vanner for att ata frukost och fragde om jag vill med. Han bodde bara pa detta guesthouse ibalnd for att kunna andas. Efterosm han kande sig trangd av alla mobiltelefoner i sitt hus...
Ja, visst det finns alla typer av manniskor.

Han varnade mig ocksa for taxis har. De kan tydligen vara valñdigt farligt, sa man ska vara noga med att forbestalla.

Tankte om jag skulle akt vidare idag, men eftersom min tvatt inte ar klar forran kl 6 sa far de bli till att stanna en natt till. hade egentligen tankt aka direkt till Cusco, ca 20 timmar elelr mer harifran, men efetr att ha last lite i lonelyplanet bestamde jag mig for att bara dra till buss terminalen och ta en kortare buss langs med kusten o leva kustliv ett per dagar.
Undrar om jag ska ge en av couchsurfingkillarna en chans till, for det ar en riktig enegryboost om det gar bra och det behover jag nu !

Tack for att ni finns med och stottar och laser mina vanner sma!

6 months

Okej, nu har man mott annu fler spannade manniskor. Berattade att jag traffade ett par som rest i snart 2 ar, de bor i Japan och sager att det ar det mest facinerande landet i varlden. Sa nu blev man ju sugen pa att aka dit med.
Planerna i mitt huvud ser ut som sahar:
+Denna resan
+aka skidor i chile / argentina
+plugga har eller jobba har
(ar det inte mojligt sa far det bli hemma)
+jobba i spanien
+resa till indien och japan

Hur later det?

Ah, nu ska jag inte lata fantasin sprinag  ivag med mig, for just nu ar jag har i Peru och vill njuta av det. Tog en nattbuss, foljt av en 7h dagsbuss och nu ar vi framme i cajamarka.
har ska det tydligen bli carnaval i dagarna.
Jag delar rum med en 35 arig kille ifran israel som ar den forsta person jag traffat denna resa som liksom mig, inte ror droger.
han traffade just en tjej ifran sverige, nagra dagar inan han traffade mig. han pratade mycket om henne och skulle sedan vsa pa en karrta pa sin ipod vart hon bodde.
Han minndes att det var ett namn med tva "prickar over a", sa jag gissade Angelholm och skamtade sedan Bollnas.
Men vad tror ni inte star pa displayen om inte bollnas!?

Sa jag borjar skartta okontrolerat o ber honom saga hennes namn. han haller namnet hemligt, men jag vet att hon jobbar i norge och nar ha sager att hon inet ar blond, utan hon har markt har, sa ar min forsta blixtsnabba gissning : Isabelle Ask, och det ar ratt.
Crazy world.
jag kanner ju inte ens manniskan, men hur stor ar chansen!

har kommit pa att jag nu ar oforsakrad och att jag borde fixa det inna jag borjar dra mig mot amazonas, det later val smart eller hur?

Ta hand om er.
Och jag hoppas att ni som var i orebro i helgen provade sushi.
Forreetn provadejag ringa flera av er derhemma idag lordag, em hos er, men inget svar.

Hej alla glada.

Igar var jag ut pa hike, min andra i ordningen i Ecuador. Vi borjade pa kanske 3500m och skulle ta oss upp 700m till, sa hojdmassigt lat det inte sa farligt.
men javlar vad man fick kanna att man levde altsa.
Det var jag, och tva trettiotaggare som jag traffat pa hostelet. Jag gick langst bak och for mig tog det 6 h upp till Laguna 69, som den sa fint kallas.
nar vi forst borjade sa regande det, men halvvags borjade det snoa och jag insag vad lite klader jag hade. Val uppe vid lagunen var det dimmit sa vi sag saklart ingenting, men pa vagen ner lattatde det iallafall...

jag ar nu i Huraz, inland. Inatt tar jag bussen med en iransk kilel som jag traffat pa, till trujillo dar jag nyss var, och sedan vidare norrut till en stad som heetr cahjamarka dar carnevalfirandet ska vara stort.
darifran tanker jag forsoka ta mig till rio amazonmas for en 3dagars battur till Iquitos. varldens storsta stad onabar med bil. batturen ska vara ratt annorlunda da man sover i sin hangmatta och delar dack med massa folk, annan frakt och massa djur.

Nu maste jag ga. puss

"Jag grat for att jag inte hande nagra skor, tills jag sag en pojke som inte hade nagra fotter."

14/2
Hej dagboken.
Ja vart ska jag borja? Om en vecka har jag varit bort i ett halvar och mycket har man hunnit med. Sa mycket att jag inte tror jag kan rakna upp allt. Men forhoppningsvis ar alla bilder i behall nar jag kommer hem sa jag kan beratta med hjalp av dem, om det ar nagon som orkar lyssna...
Tiden fram till canoa, da jag fortfarande resete med klara, var fantastisk, handelserik och spannande. Nu nar jag tanker tillbaka pa den tiden flyter allt ihop till en enda rora. Mycket transporttid och olika lander pa kort tid. Jag ska forsoka att inte gora det "misstaget" under kommande halvar. Fast vi vet ju alla hur latt det ar att vara efterklok.

Beslutet om att stanna i Canoa och varva ner var nog och hitta mig sjalv var nog det basta jag gjort pa lange. Att jobba 4 dar i veckan och kanna att man hjalper till/fyller nagon funktion ar val alltid bra. Att fa ga barfota och vara "Novita" med hela Canoas befolkning var ocksa roligt. Tills jag fick se vem Novita var, haha.

Attfa prova pa att baar vara. Lata dagen passera utan att man gjort nagot annat an at legat i hangmattan.Kanske later det lojligt men den var lite som att en drom slog in nar man fick se ut over havet och surfarna medan man gjorde det man kan allra bast: Prata med manniskor. Och som gradde pa moset fick man ju aven lite plata for besvaret!

Larde kanna manniskor som aldrig varit utanfor Canoa, ( lika litet som alfta), fiskare, drogmissbrukare och turister, alla larde mig samma sak:
"Lev for dagen."


En av dessa var en pojke som inte visste sin alder. En annan kille hade en stor vindsurfingbrada han tog ut folk pa lektioner med. Det ar hans "jobb" och enda sysselsattning. Varfor gora mer an man behover menade han pa, sa lange jag har pengar till mat och boende.
Sammasak larde jag mig av en nyfunnen van, hon ar 26ar och har hunnit med mycket i sitt liv, bla drivit en bar i Montreal, canada i 2 ar och det var roligt saklart men tog aven knacken pa henne. Numera jobbar hon i england 7manader om aret, saljher glass i en kiosk och kan surfa varje dag. Hon njuter av att ha ett jobb utan ansvar och utan risk for att bli utbrand. Hon bor med sin man i en husvagn for att komma billigt undan sa de kan fortsatta resa 5 manader om aret. Ar det inte lycka sa sag? :)

I blandningen av dessa manniskor finns ocksa Wiliam Joyce, 82 aring forfattare ifran USA som borjar varje morgon med en bodyboard session foljt av varldens basta kaffe pa Surfshak.

Det faktum at jag kom till canoa och trodde att jag varje vecka skulle dra ivag under mina tre lediga dagar till andra larliggande stallen kan man ju skratta at nu. Jag tog mig inte utanfor canoas granser forutom nar jag behovde ta ut pengar. jag blev "fast". Jag levde i mañana mañana lunket och sorjdeinte for det.

Somsagt, nastan 6 manader har flytit forbi och jag borjar uppskatta vardagssaker. I forrgar kande jag mig rofylld genom att kopa mig ett lexikon och bara vandra Quitos gator samtidigt som jag trevligt och valuppfostrat smapratade med de manniskor som var nyfikna pa vem jag var och vad jag gjorde har.
Sedan var det dags for min 3:e couchsurfingexperience har i Ecuador.

10 min efter utsatt tid ar jag pa plats. Hinner inte mer an latsas studera en alldeles for dyr sushimeny for an jag kanner en hand pa min axel och hor mitt namn. Carlos ar 30 ar och har studerat i Linkoping tidiagre. Vi har en superfin dag ihop och hinner med allt ifran sightseeing till fots, i bil, museum och mexicansk mat . jag dricker min forsta micellada, ol med life salt och tabasco. Tydligen mexicansk favorit.
Carlos ar en sadan gentleman, oppnar bildorren, raddar mig bland all trafik, (skrattar at mina skamt), betalar intrade och notor. Forsta tar jag for givet att han ar ute efetr nagot, men han visar sig ha flickvan, sa tydligen finns det genuint snalla och trevliga manniskor ocksa..
nar vi atta timmar senare sager hejda och bestammer att vi ska ses dagen darpa har vi hunnit njuta av local livemusic, druckit local "glogg" och akt hiss upp till en romantisk takterassservering i centrala Quito.

Tidigare den dagen hamtade jag aven min 2manader gamla julklapp . Chockladen och lakritsen smakade precis sa bra som jag minns den. Extratugummi passar perfekt i handvaskan och vykortet ifran england var sa sott och fint att jag bade skrattade och grat. Aven anna-gretas vykort var jag valdigt tacksam och forvanad over. Maste ha sett ut som ett barn pa julafton dar jag satt och dromde mig bort i mitten av februari, aldeles ensam i Quito.

Morgonen darpa njot jag av annu en varmdusch och for att satta lite guldkant pa tillvaron lyxade jag till det med nya underklader. Anvande aven en liten skvatt nyinkopt parfym. Om den luktar gott vetjag inte eftrsom jag ar forkyld.
Det var dags for min forsta ecuadorianska BBQ. Solen lyste varmt och jag kom av sparvagnen utan att ha blivit ranad, sa jag var nojd. Efter andra forsoket att stoppa en taxibil och visa dem min hammasnickrade adress bar det av mot Carlos hus. Tva timmar eeftr utsatt tid ar jag pa plats i Carlos tradgard dar grillningen ska aga rum. bara tva personer har anlant innan mig, jag skrattar lite for mig sjalv nar jag gar runt och beskadar hans pappas samling av kaktusar, ca 400 stycken, kanner mig lite mal placerad, men vad kan man gora at saken just nu? men nar alla har en varsin ol i handen verkar det plotsligt vara lattare att konversera.
Stamningen ar lite tyst runt bordet och nan lat med Shakira spelas i bakgrunden. sa jag tycker att det passar sig bra att jag berattar om den gangen i colombia nar jag och klara besokte den oknen dar Shakira spelade i sin video. Saken ar bara den att jag glommer ordet for Oken pa spanska och ber carlos om hjalp. Varpa han svarar Postre eftersom han tror jag menar dessert som i efteratt och det hela blir saklart en stor rora. Men paren skrattar iallafall gott!
Det bjuder jag den gra massan pa.
kande mig ocksa lagomt dum nar folk fragade hur lnge jag kant carlos, haha. Fast allt detta gottgjordes senare av att hans familj verkade alska mig . De ville inte lyssna pa hela min redogorelse sa de valde att tro att jag pluggat spanska i 2 veckor och inget mer, sa alla holl med varandra om att min spanska var helt fantastisk.

Ja det var ett litet inlagg ifran mig.
Jag skrev ner detta for ca en vecka sedan och sa da till mig sjalv att jag ska borja skriva inlagg lite oftare, vi far se hur det gar.
Hoppas ni hade en fin lasning och att jag kanske bringar lite ljus och varme till ert vinterkalla morker!

En nubbe och pizza i Alfta

* Ecuador - ett underbart land!

Eftersom jag (Klara) strax ska aka hem till vargavintern i Sverige sa var det ingen tvekan om att aka ut mot kusten och forhoppningsvis lite sol och bad. Borjade i Atacames, som ligger ungefar atta timmar fran Quito, ett helt okej stalle men inget speciellt sa vi bussade vidare. Provade en ny strategi denna gang. Hoppade pa en buss med all packning, klev av och lamnade ryggsackarna pa forsta basta stalle, kollade laget och at eller drack en ol innan vi akte vidare och sa holl vi pa hela dagen tills vi hitta ratt. Med tanke pa att vi bar vara ryggsackar ratt flitigt sa var vi ratt nojda att vi inte har packat sa tungt... nu var jag rolig. Ryggsackarna ar bedrovligt tunga! Otroligt vad mycket skit man han samlat pa sig fast den mesta skiten ager faktiskt froken Akerman. Darfor ar det dags idag att aka till posten och fa det hemskickat - Sa Lolle och Carina holl ogonen oppna. Damper snart ner ett "litet" paket i brevladan.

Efter allt duttande med bussen kom vi fram till Muisne. En o med en otrolig strand. Blev lite smatt roda i eftermiddagssolen och till kvallen vantade en guidad tur med hostelagaren. Han var till en borjan valdigt lugn, hjalpsam och snall men efter ett tag borjade det ga nerat (eller for hans del kanske uppat). Han var fortfarande supertrevlig men han hade nog knaprat och rokt bade det ena och det andra den dar kvallen sa det slutade med ett litet brak mellan honom och grannen pa natten sa pa morgonen var det dags att aka vidare. Ansvarsfulla som vi ar!

Nu hoppar hanna in och skriver lite, varsagoda!;

"Just nu befinner jag mig pa kusten i ecuador, byn heter Canoa och har inte sarskilt manga invanare, men de ar trevliga som fa.
pa dagarna roar folk sig med att surfa, fiska eller bara se pa och pa kvallarna samlas alla och bara hanger omkring. Helt klart mycket marijuana har, men de ar det val overallt, men det ar ju ite svarare an att man sager nej liksom..

Igar vandrade vi omkring pa stranden under eftermiddagen och samlade ved till en stor fuego som vi senare skulle ha pa stranden.
Lite lagomt pinsamt nar vi vita tjejer tog den ved vi hittade och forsokte bara den i famnen, och sedan insag vi att grabbarna ju gjort detta ett par ganger forut, for de tog tva langa pinnar och holl dem i varsin hand och lade sedan alla mindre pinnar uppepa, typ som en liten slade.
Inga dumma grabbar direkt.

Iallafall sa gillar jag denna skona vibe mycket, fragan ar bara om jag komme rbli rastlos har om man stannar ett tag."

Kollade runt lite hostel har i narheten igar for att forsoka hitta en bra deal till hanna over jul och nyar. Inte for att hon har bestamt sig for att vara har men chansen finns. Nar vi cirkulerade runt sa passade vi pa att anvanda deras badrum for vara duschar och toaletter fungerar inte sa en dag av snyltande. Det gillar vi! Sa pa var snylttur hittade vi en bok pa svenska mitt ute i ingenstans. Nagon som har last; En nubbe och pizza i alfta?

Jag tror jag ar kar!

Ja vi har nu kommit till ett land som verkar ha allt, forutom sarskilt langa avstand. Och det klagar man ju inte over!
Ifran Quito, som ligger i landets mitt verkar man kunna ta sig overallt pa nagra, max 7, timmar.

Fast an ar vi inte i Quito, nej vi stannade nagra timmar efter gransen, i Otavalo. Har bor ca 40,000 manniskor och sopm det namns i tidigare inlagg ar de kanda for sin stora lordgsmarknad. Sydamerikas storsta.
Ett paradis for de som ska flyga hem om 2v. (Eller kanske snarare for de nara och kara!)

Marknaden halls somsagt pa lordagar, men nar vi anlande var det bara torsdag, sa:

Fredag: Vaknade utvilade och glada pa forsta hostelet sen i tisdags. (Daremellan har vi sovit pa bussarna.)
Hostelet ar helt byggt av tra och paminner om en fjallstuga, fast temperaturen utanfor ar forstas inte densamma.
Det blir en lyxig morgon med boklasning i sangen, inte ofta Hanna har sadant lugn inom sig. Vidare ar det dags for att duscha. Hander kanske 1ggr i veckan.
Har finns aven varmvatten. hander kanske 1 ggr i manaden.

Ut kommer vi och kanner oss som tva nya tjejer. Njuter av pankakor med fruktsallad som ingar i priset, 10 dollar och som gradde pa moset slar vi till med att bade noppa ogonbryn och sminka oss.
Fredagsmys!

Hoga pa vara EGON ar det nu dags att se vad Otavalo pa en fredag har att erbjuda.
Forsta stoppet, internet. Detta eftersom vi vet hur mycket vara lasare gillar att folja denna spannande blogg. Tank om nagon tillochmed kunde komentera nagon gang.. :)

Val dar bestammer sig Hanna for att ringa Juan, en kille hon haft kontakt med via Couchsurfing.org.
( En internet sida dar "locals" erbjuder sin soffa som sovplats at backpackers, eller sitt sallskap for en kopp kaffe.)

Sagt och gjort. !5 minuter senare har vi en date i hornet av "Plaza de los Ponchos."
Juan ar i 35ars aldern, trevlig och pratar mer an vad vi tva gor tillsammans. (JA, det ar mojligt.)

-Vamos, sager han och gor en gest mot bilen. Det visar sig att vi ska hem till honom pa kaffe.
Vi far en rundvisning i huset dar han bor med atta andra familjemedlemmar. Vi kikar pa massa bilder pa internet. (For er som inte har hort talas om Picasa rekomenderar vi att kolla upp det, verkar va en superbra sajt att spara bilder pa.)
Juan tipsar oss ocksa om var vi kan aka under dessa 10 dagar. Antagligen blir det Quito for att posta hem lite grejer for hannas del, och for at lamna Kklaras rullvaska med julklappar. SEdan vidare vaster ut, mot stranderna och sa jobbar vi oss nedat och hoppas pa lite varme. Atervander sedan till Quito, eventuellt genom bergen med tag, men det aterstar att se.

Efter kaffet ar det lunchdags. Hornados star pa menyn: Griskott direkt ifran det grillade djuret som ligger pa ett buffeliknande bord. Eventuellt skulle man val kunna saga att det for tankarna till en svensk julegris. Griskottet ar salt och gott och serveras med sallad och kokad majs. Tillochmed Klara gillar detta:) 2 dollar med dricka. 10 poang.
Efter lunchen bestammer vi att ses for middag kl 6.30.
Emellan det hinner vi med den andra CS daten for dagen, han heter Diego och ar i var alder. Dreads, uttojda hal i oronen och tatuering. Jobbar som kock. Hanna faller direkt. Men han var inte sa rolig visar det sig, sa klockan 6 sager vi tack och hej och gar mot daten med Juan.
pa menyn star: Lokal mat. KLara satsar hart pa en gryta med massa olika delar av lamm, bla testiklar. Sjalvklart alskar hon det! 3dollar med tre glas ol. 2poang.
Detta skoljer vi ner med ol och pa vagen hem stannar vi pa torget for att prova lite slimeig varm dryck av aloevera. Nyttig och billig. 50 cent. 5 poang.

Lordag: market day.
07.15     
 Hamtas upp av Juan och vi gar tillsammans till Animal market som halls en gang i veckan mellan 6 och 10. Pa vagen dit koper hanna den nyttiga drinken igen. Spyr nastan. Skulle kanske inte skjolt ner testiklarna med sa mycket ol.

09.15
Taxin har lamnat av hanna och juan pa 3000moh. Nu ska vi alltsa ga 4km pa fyra timmar.
Forst nar jag borjar ga drojer det inte lange for an jag angrar att jag gett mig ivag pa detta, vill nastan grata och ga tillbaka. Dricker lite koka-te som ska vara bra mot hojdsjuka och det kanns lite bettre.
Att juan ar utrustad  med slagga och har med sig en vandringsstav till mig fsar mig att inse alvaret i det hela.
Ar nara att vanda flera ganger men tanker pa Threse Bonnevier och Emma Samuelsson andra Bollnasbor som varit har i krokarna och vandrat, kan de sa kan val jag.
(Kanner petter och Sofia till denna taktiken kanske?)

Val tillbaka har jag nastan tappat humoret. Det var skithaftig utsikt men jag mar illa och mina ben ar som spagetthi.
Nu vill jag bara tillbaka till stan och se vad klara har handlat.
Val tillbaka paminns jag om vart jag faktikst befinner mig.
I ecuador, med alla dessa fargglada manniskor. De ar korta och indianliknande och det vilar nagot slags lugn over dem.
Nar jag ser dem blir jag glad i hela kroppen igen. Jag ar kar.
Kar i Ecuador!

Hasta lluego amigos.
Snart vantar annu en date med Juan. Lucky guy! hahaha

Hej da Colombia - Hej Ecuador

Efter buss pa buss, pa buss, pa buss sa var det antligen dags att korsa gransen, saga hej da till Colombia och hej till Ecuador. Vi har varit valdigt nojda med de bussresor vi har gjort till och med dessa. Kallt (vilket vi iof redan visste), blott (ja, det regnade in), studsig vag och ja tre timmar forsenade. Enligt andra backpackers inget ovanligt, sa med det kan vi saga att vi har haft en javla tur tidiare.

Anledningen till varfor vi skyndade oss till Ecuador var for att det ar en jattestor marknad pa lordagar i Otavalo, som ligger tre timmar fran gransen och tva timmar fran Quito. Pa vagen dit snubblade vi forbi en annan marknad i Tulcan. Sa lite shopping dar med. Nar vi kom fram till hostelet i Otavalo och ryggsackarna var tunga som aldrig forr sa upptackte vi att de aven var dyngsura efter varan harlig bussresa. Sa vi har numera "tagit over" hostelet med vara blota klader. Vi tror inte att vi har sa mycket saker men dar hade vi fel. Galet vad skit man har samlat pa sig under drygt tre manader. Blir lite utav en rensning for att kunna fa plats med det som komma skall :)

Hort att det ar snoigt och kallt dar hemma. Ni behover inte vara avundsjuka pa att vi har det soligt, varmt och glider runt i linne och shorts. For vi har det ocksa ratt kallt. Langbyxor och langarmad som har gallt nu i nagra veckor. Dags att gasa upp till kusten och forhoppningsvis fa lite varme och sol. Klara vill ju garna inte komma hem fisblek. Lite brun ar finare.