"Jag grat for att jag inte hande nagra skor, tills jag sag en pojke som inte hade nagra fotter."

14/2
Hej dagboken.
Ja vart ska jag borja? Om en vecka har jag varit bort i ett halvar och mycket har man hunnit med. Sa mycket att jag inte tror jag kan rakna upp allt. Men forhoppningsvis ar alla bilder i behall nar jag kommer hem sa jag kan beratta med hjalp av dem, om det ar nagon som orkar lyssna...
Tiden fram till canoa, da jag fortfarande resete med klara, var fantastisk, handelserik och spannande. Nu nar jag tanker tillbaka pa den tiden flyter allt ihop till en enda rora. Mycket transporttid och olika lander pa kort tid. Jag ska forsoka att inte gora det "misstaget" under kommande halvar. Fast vi vet ju alla hur latt det ar att vara efterklok.

Beslutet om att stanna i Canoa och varva ner var nog och hitta mig sjalv var nog det basta jag gjort pa lange. Att jobba 4 dar i veckan och kanna att man hjalper till/fyller nagon funktion ar val alltid bra. Att fa ga barfota och vara "Novita" med hela Canoas befolkning var ocksa roligt. Tills jag fick se vem Novita var, haha.

Attfa prova pa att baar vara. Lata dagen passera utan att man gjort nagot annat an at legat i hangmattan.Kanske later det lojligt men den var lite som att en drom slog in nar man fick se ut over havet och surfarna medan man gjorde det man kan allra bast: Prata med manniskor. Och som gradde pa moset fick man ju aven lite plata for besvaret!

Larde kanna manniskor som aldrig varit utanfor Canoa, ( lika litet som alfta), fiskare, drogmissbrukare och turister, alla larde mig samma sak:
"Lev for dagen."


En av dessa var en pojke som inte visste sin alder. En annan kille hade en stor vindsurfingbrada han tog ut folk pa lektioner med. Det ar hans "jobb" och enda sysselsattning. Varfor gora mer an man behover menade han pa, sa lange jag har pengar till mat och boende.
Sammasak larde jag mig av en nyfunnen van, hon ar 26ar och har hunnit med mycket i sitt liv, bla drivit en bar i Montreal, canada i 2 ar och det var roligt saklart men tog aven knacken pa henne. Numera jobbar hon i england 7manader om aret, saljher glass i en kiosk och kan surfa varje dag. Hon njuter av att ha ett jobb utan ansvar och utan risk for att bli utbrand. Hon bor med sin man i en husvagn for att komma billigt undan sa de kan fortsatta resa 5 manader om aret. Ar det inte lycka sa sag? :)

I blandningen av dessa manniskor finns ocksa Wiliam Joyce, 82 aring forfattare ifran USA som borjar varje morgon med en bodyboard session foljt av varldens basta kaffe pa Surfshak.

Det faktum at jag kom till canoa och trodde att jag varje vecka skulle dra ivag under mina tre lediga dagar till andra larliggande stallen kan man ju skratta at nu. Jag tog mig inte utanfor canoas granser forutom nar jag behovde ta ut pengar. jag blev "fast". Jag levde i mañana mañana lunket och sorjdeinte for det.

Somsagt, nastan 6 manader har flytit forbi och jag borjar uppskatta vardagssaker. I forrgar kande jag mig rofylld genom att kopa mig ett lexikon och bara vandra Quitos gator samtidigt som jag trevligt och valuppfostrat smapratade med de manniskor som var nyfikna pa vem jag var och vad jag gjorde har.
Sedan var det dags for min 3:e couchsurfingexperience har i Ecuador.

10 min efter utsatt tid ar jag pa plats. Hinner inte mer an latsas studera en alldeles for dyr sushimeny for an jag kanner en hand pa min axel och hor mitt namn. Carlos ar 30 ar och har studerat i Linkoping tidiagre. Vi har en superfin dag ihop och hinner med allt ifran sightseeing till fots, i bil, museum och mexicansk mat . jag dricker min forsta micellada, ol med life salt och tabasco. Tydligen mexicansk favorit.
Carlos ar en sadan gentleman, oppnar bildorren, raddar mig bland all trafik, (skrattar at mina skamt), betalar intrade och notor. Forsta tar jag for givet att han ar ute efetr nagot, men han visar sig ha flickvan, sa tydligen finns det genuint snalla och trevliga manniskor ocksa..
nar vi atta timmar senare sager hejda och bestammer att vi ska ses dagen darpa har vi hunnit njuta av local livemusic, druckit local "glogg" och akt hiss upp till en romantisk takterassservering i centrala Quito.

Tidigare den dagen hamtade jag aven min 2manader gamla julklapp . Chockladen och lakritsen smakade precis sa bra som jag minns den. Extratugummi passar perfekt i handvaskan och vykortet ifran england var sa sott och fint att jag bade skrattade och grat. Aven anna-gretas vykort var jag valdigt tacksam och forvanad over. Maste ha sett ut som ett barn pa julafton dar jag satt och dromde mig bort i mitten av februari, aldeles ensam i Quito.

Morgonen darpa njot jag av annu en varmdusch och for att satta lite guldkant pa tillvaron lyxade jag till det med nya underklader. Anvande aven en liten skvatt nyinkopt parfym. Om den luktar gott vetjag inte eftrsom jag ar forkyld.
Det var dags for min forsta ecuadorianska BBQ. Solen lyste varmt och jag kom av sparvagnen utan att ha blivit ranad, sa jag var nojd. Efter andra forsoket att stoppa en taxibil och visa dem min hammasnickrade adress bar det av mot Carlos hus. Tva timmar eeftr utsatt tid ar jag pa plats i Carlos tradgard dar grillningen ska aga rum. bara tva personer har anlant innan mig, jag skrattar lite for mig sjalv nar jag gar runt och beskadar hans pappas samling av kaktusar, ca 400 stycken, kanner mig lite mal placerad, men vad kan man gora at saken just nu? men nar alla har en varsin ol i handen verkar det plotsligt vara lattare att konversera.
Stamningen ar lite tyst runt bordet och nan lat med Shakira spelas i bakgrunden. sa jag tycker att det passar sig bra att jag berattar om den gangen i colombia nar jag och klara besokte den oknen dar Shakira spelade i sin video. Saken ar bara den att jag glommer ordet for Oken pa spanska och ber carlos om hjalp. Varpa han svarar Postre eftersom han tror jag menar dessert som i efteratt och det hela blir saklart en stor rora. Men paren skrattar iallafall gott!
Det bjuder jag den gra massan pa.
kande mig ocksa lagomt dum nar folk fragade hur lnge jag kant carlos, haha. Fast allt detta gottgjordes senare av att hans familj verkade alska mig . De ville inte lyssna pa hela min redogorelse sa de valde att tro att jag pluggat spanska i 2 veckor och inget mer, sa alla holl med varandra om att min spanska var helt fantastisk.

Ja det var ett litet inlagg ifran mig.
Jag skrev ner detta for ca en vecka sedan och sa da till mig sjalv att jag ska borja skriva inlagg lite oftare, vi far se hur det gar.
Hoppas ni hade en fin lasning och att jag kanske bringar lite ljus och varme till ert vinterkalla morker!