Perros calientes y una cerveza!

Kul att de oversatt varmkorv direkt efter amerikanska hot dog. Pa spanskan blir det da Perros calientes. Vi trodde det var ett skamt fran borjan men tydligen inte.

Salento, en liten stad soder om Medellin. Stora kaffeplantage och annat intressant har. Bland annat kan man betala en liten summa for att rida. Det gjorde vi saklart. Varsta ridturen i vara liv. Hanna sa till fran borjan att hon ville ha en lugn hast for hon var lite radd och det var den mer eller mindre. Klaras hast var galen. Radd for minsta lilla och hoppade och studsade hela turen. Den fick oss nastan pakorda av en bil. Vagen, eller stigen, vi red pa var brant som varsta svarta pisten och lerig sa vi mer eller mindre ramlade ner. Sa efter en och en halv timme fick vi nog. Vi hoppade av hastarna och liftade hem.

Nasta dag tillagnades at lite lugnare aktiviteter. Vi promenerade ner till Elias, 74ar, och bad honom visa oss runt pa hans kaffeplantage och lata oss provsmaka lite. Han var mer an villig att gora det sa nu vet vi allt om kaffe och farbror Elias var valdigt stolt att fa ett besok av tva svenska flickor.

For ovrigt att Colombias invanare valdigt hjalpsamma och trevliga. De slapper allt det haller pa med for att visa oss till ratt hostel, hjalpa oss att forhandla om priser eller se till att vi hamnar pa ratt buss.

Imorgon ar det buss till Nieva som galler. En natt dar och sen ska vi ta oss ut till en oken dar Shakira spelade in sin musikvideo, Whenever where ever.

Okej. 10 minuter bekanning:

Hej hopp gummi snopp.
Ja tackar som fragar vi har det bra.
Colombia ar ett helt underbart land, det finns allt har. Stader, stora som sma, alla olika klimat, bade pa olika stallen och under en och samma dag.

Apropa dag ar det en valdigt speciell dag idag. Sofia Johansson fyller 23, Grattis, igen!!

Igar var vi pa en tur. Det forsta riktigt turistiska vi gjhort pa hela tiden.
Denna tur var i Medellin. Tydligen knarkets "huvudstad" har i colombia.
Turen var om Pablo Escobar, sjalv hade jag inte hort om honom tidigare. Tror jag missade just den lektionen i skolan. ( Sorry, larare och andra besvikna som laser detta.)
Han var iaf Colombias knarkkung. En vanlig kille som ville ta makten och bli president. Han lyckades ta sig till valet men inte langre.
En svang hamnade han i fangelset for all knarksmuggling och annat, men pa fangelsekortet ler han stort. Detta sags vara for att han inte behovde vara dar mer an 2 manader, sen mutade han polisen och sa att han inte ville stanna dar langre, men att han kunde ga med pa att vara tillfanga tagen om han fick bygga sitt eget fangelse, sa de gjorde han. dar bodde han i 3 ar och fick inte lamna byggnaden. men eftersom han hade pool och annan underhallning sa gjorde det inte honom sa mkt.

maste sluta.
men garttis igen soffipropp. Vi har det bar. puss

Nasta stop pa kartan i Colombia tillagnade vi Villa de leyva. Liten stad men ack sa vacker. Hittade ett mysigt hostel efter en grusvag dar vi spenderade forsta natten i ett dorm och andra i ett talt. Kyla ar nanting vi har haft mycket av pa slutet. Hade aldrig kunnat tanka oss att Colombia kunde vara sa kallt men vi overlevde kylan och bussade ner till Bogota, Colombias huvudstad.

Vilken stad! Omradet vi bor i heter Candelaria och det ar har alla studenter och backpackers haller till. Finns oandligt mycket att se och gora i denna stad. Var forsta kvall har var vi bade ratt trotta efter resan sa det blev en lugn kvall. Foljande dag blev det en tur till "the black market", dar vi investerade i en ny kamera, joggingskor, converse och lite rom forstas. Allt skattefritt sa vi kom undan ratt billigt. Firade dessa inkop med lite rom och tog pa oss de finaste vi hade och lyxade till det med en konsert. Vi sag Belle and Sebastian. Hade inte hort talas om dem forut men det var verkligen jattebra. Kul att leka flashpacker ibland.

For er som inte vet sa ligger Bogota ratt hogt upp. For att vara exakt 2600m over havet sa vi skyller alla tunga andetag och flamtningar pa det nar vi promenerar i trappor eller uppforsbackar. Kanske kan bero pa dalig kondition i Klaras fall men det haller vi hemligt.

Efter en lang utekvall igar sa blir det idag lite roliga aktiviteter som museum och dylikt. Kanske egentligen skulle passa battre en annan dag men det ar gratis pa sondagar sa da maste man passa pa, eller hur?

Vart att tillagga ar att vi idag har lekt Martin Timell. Vi ar namligen sa blonda och smarta att vi laste in alla nycklarna till "sakerhetsladan" (en traladan med nat ihopsatt i sangen). Vi bad om hjalp i receptionen och killen kom med ett baseballtra och kokskniv. Hade retat honom till dods om det inte vore sa att han var super snygg. Hur an det var sa fick han inte upp den, kanske inte sa konstigt. Da kom vi pa superidén att man kanske kunde skruva upp traplankorna i sangen och pa sa vis fa ut nyckeln. Jackpott!!! Sa dar satte vi honom pa plats, som Petter skulle ha sagt :)

Grattis froken Akerman!

For er som undrar sa gick paragliding bra. Inte sa roligt som vi trodde sa vi blev val bada lite besvikna men nu kan vi i alla fall bocka av det pa listan: "100 saker att gora innan du dor". Dagarna i San Gil har flugit forbi och de har varit fartfyllda. Vi har skakat rumpa till all mojlig konstig musik, blivit stammisar pa ett biljardstalle, tyvarr ocksa blivit bestulen pa en kamera. Trakigt men sant!

Idag har var kara Hanna fyllt 23 ar. Var tankt att vi skulle vara i Villa de leyva igar kvall men det gick inte riktigt som vi hade tankt oss. Efter flera timmars buss-strul akte vi tillbaka till San Gil och bestamde oss for att fira hennes fodelsedag en dag tidigare. Solen skinde och vi tog med oss romflaskan till parken. Vi borjade lite val tidigt sa ingen utav oss var vakna nar klockan slog tolv. Vi pallrade oss upp klockan fem for att hinna med morgonbussen, sagt och gjort. Vi var bada lyckliga over att vi inte kande av gardagens bravader men innan vi visste ordet av det sa madde vi bada tva ratt daligt sa borjan av fodelsedagen var val ingen hojdare. Men nu ar vi pa plats pa ett jattemysigt hostel i den lilla staden, Villa de leyva. Strosat runt staden, lagat god middag (med lite hjalp fran Irena, var nyfunna van), spelat ordspel dar vi latit Hanna vinna varenda gang, och nar det sen var dags att laga fodelsedagstartan sa insag vi att det inte fanns nagon ugn. Typiskt men pa nat konstigt vis gick ingredienserna i anda. Sa fodelsedagsfirandet har varit bra! Nu vantar Hanna bara pa att fodelsedagspresenterna fran er dar hemma ska rulla in. Vi meddelar adressen i nasta inlagg.

Lite aventyr pa schemat

Har nu kommit till Colombias Queenstown som heter San gil. Har finns allt i aventyrsvag att gora. Vi har bestamt oss for att leka lite med vara hojdradslor igen och denna gang ar det paragliding. Vi gar inte for det lilla hoppet heller utan det stora. Kommer att hoppa fran 1500 m hojd men kommer att stiga som hogst till 2000 m. Vi hoppas att vi kan undga ansiktsforlamningar och roliga smeknamn denna gang. Sa pa sondag kan ni halla tummarna for oss. Inte for att det ska behovas.

De senaste dagarna i Taganga har vi inte gjort sa mycket. Hanna har varit sjuk och pepprat piller i nagra dagar och Klara har spenderat den tiden pa stranden men vi har i alla fall hunnit med att bli intervjuade av ett gang colombianska studenter. Filmade och allt. Nu ar det bara att hoppas att de far ett bra betyg men kan de annat nar den innehaller tva blonda svenska tjejer, nej, skulle inte tro det.

Efter San Gil kommer vi rora oss nerat dar Bogota, Colombias huvudstad, och Medellin vantar. I Medellin ska det till och med finnas tunnelbana. Det ar nagot vi inte har sett tidigare i nagon utav de stora staderna vi varit i. Ska bli intressant att se hur manga ganger vi aker fel med den.

En sak att beratta for er foraldrar dar hemma. Vi funderade ett tag pa att gora en trek som kallas, The lost city. Man gar i tre dagar for att komma till den "forlorade staden" och sen gar man tillbaka. Ska tydligen vara otroliga vyer och staden ska vara haftig. Efter manga om och men sa bestamde vi oss for att inte gora den, men hade vi gjort den sa hade vi haft mojlighet att besoka en "fabrik" dar de tillverkar kokain. Guiderna hade vackt oss mitt i natten och fragat om vi skulle vilja folja med, man smyger sig dit, och sen ar det som att vara pa vilken guidad tur som helst. Mitt ute i djungeln! Coolt skulle det verkligen ha varit!

Nu borjar det dofta mat och idag serveras ris och tonfisk. Kan for ovrigt tillagga att vi bada har blivit kakalskare, Oreos ar galet goda!

Tyrona, Colombia

Lera, lera, regn, regn och allt annat man onskar nar man antligen ska ta pa sig joggingskorna och hika en tur. Kom fram till Tyrona Park och sag fram emot att rora pa benen lite grann. Klara overvagde att ta en hast upp till en borjan men blev overtalad av en local i cowboyhatt att vi minnsan skulle ga vi ocksa. Sagt och gjort. Tva svenska flickor, en galen fransman och en feminin colombian gjorde sig redo for en vandring i djungeln. Tog kanske 200 meter innan Klara vande tillbaka och "hyrde" en hast, lera upp till knana blev lite val mycket. De kastade upp henne pa hastryggen och gav hasten en small pa roven och sen fick hon mer eller mindre klara sig sjalv. Men det ar ju inte sa svart med smeknamnet "Claro-Klara". Bland smala stigar och branta stup sa var hastturen kanske inte varldens basta men hon var lagomt glad att hon inte tog med sin stora ryggsack. Hanna med folje var fortsatt installda pa att ga och de gjorde dem. Bra jobbat! Lagomt snygga var de nar de antligen kom fram. Har nog aldrig blivit sa bruna pa sa kort tid forut.

Sa hur spenderade vi dagarna dar. Det regnade saklart mer eller mindre hela tiden. Klara larde sig gora armband och Hanna trotsade regnet. Sa vilka djur sag vi: orm, som ramlade ner pa oss nar vi satt under en palm (overdriver inte en sekund!), tva jaguarer som parade sig pa stranden, en alligator med oppen kaft redo att "doda" (okej, overdriver lite- vi sag den inte med egna ogon. En dansk tjej som var med om det dagen innan vi kom). Sa hur sov vi, jo i hangmattor. Faktiskt mer bekvamt an vi trodde och Klara var ratt glad att hon hade med sin sovsack och hanna var lite mer rodprickig nar hon vaknade morgonen efter an henne. Sa nasta natt blev det talt.

Tva natter var nog sa Hanna tog sitt pick och pack och gick tillbaka och Klara tyckte hast var lagomt bekvamt och handelserikt. Dags att aka vidare men forst var vi tvungna att hamta vara vaskor i St. Marta. Hoppade pa bussen i farten efter att ha spillt ut ett helt glas cola pa en restaurang och glomde att betala for den. Avslangd pa en marknad med farsk fisk sa det luktade helvete. Gick i lagomt rask takt till hostelet i dodande varme. In - ut och tillbaka for att ta bussen till Taganga, 10 min utanfor St. Marta. Nu ar vi framme och har duschat. Aldrig nagonsin har vi kant oss sa frascha.

Sa forlorade saker an sa lange:
Klaras adidasjacka
Hannas kamera
Klaras joggingskor (men nu har hon gatt nog) Nej, faktiskt ratt trakigt. Nan javel snodde hennes skor. Vem fan vill ha ett par leriga och svettiga skor?
Men gott folk, det ar bara materiella ting! Vi har ett nagorlunda forstand kvar!

Tack for idag nu har fru Baggstroms-Akerman varit vaken alldeles for lange.

Cartagena, Colombia

Cartagena, lika bra som vi trodde, och vi har spenderat dagarna med att vandra runt och kolla laget. Lite shopping har vi hunnit med ocksa. Hittade ett secondhand-stalle sa nagra kladesplagg rikare blev vi. Vi har kommit underfund med tva saker de har dagarna. Vi har bara varit "fulla" 10 ganger och vi har bara handlat secondhand-klader sa ni kan ju gissa hur mycket pengar vi sparat.

Formiddagen har pa hostel, Casa viena, har vi rakat och klippt hannas har sa hon ser numera ut som en munk, men en snygg sadan. Och nu har vi speed-packat vara saker for att ta en buss till Santa Marta. Var vi ska hitta pa dar vet vi inte riktigt an men det ska tydligen finnas en nationalpark i narheten som ska vara otroligt vacker sa det blir val en tur dit. Sa Eva-lott och Petter: "hon gar ju lite iaf, och ryggsacken ar med". Finns en 5dagars vandring som heter, The lost city, ocksa daromkring. Otroligt popular men dyr sa vi far se hur det blir med den saken. Klara ar nog lite for lat och Hanna ar nog lite for snal. Vi pratar bada tva bara om nakdelerna med denna vandring sa jag tror ingen utav oss ar speciellt sugen.

Skickade ivag varldens dyraste vykort igar sa ni lyckliga mottagare av dessa ska kanna er speciella, fast det gor ni val redan? Oj, nu tutar bussen, dags att rycka tag!

San blas

Sa den 27 oktober var det dags att hissa segel mot Colombia men forst nagra dagar i San blas, en ogrupp pa 400 oar, utanfor Panama. Dagen borjade 05.00 och da stod det pa schemat att kasta upp ryggsackarna pa taget och hoppa in i trang jeep. Efter motorhaveri, en aksjuke-vag som hette duga och 3 timmar senare var vi framme vid Carti dar vi nu skulle ta en "speed-boat" ut till var segelbat. Varfor det kallas "speed-boat" har vi absolut ingen aning om for ar det nanting den gor sa ar det inte att den gar fort. En avlang eka med en liten motor. Efter att ha spenderat 2 timmar i denna bat utan solkram sa vi var alla ratt roda men vad gjorde det nar, 75-ariga Ika, glider upp med mobiltelefonen mitt ute i ingenstans bland obebodda oar. Kanske efter 2 timmar och en kvart hade han antligen hittat fram till "varan" bat, winfli.Winfli ags av Bruno fran Kanarieoarna och tillsammans med hans flickvan, Ingrid, seglar de fram och tillbaka mellan Panama och Colombia med backpackers. Apropa Ika, den roliga gamla gubben, sa kom det fram efter nagra ol att han ar den rikaste bland alla omkring oarna. Och varfor han ar det ar for att en dag nar han holl pa att grava en grav till sin avlidne hund sa fann han flera pasar med salt eller socker i, trodde han, men sa var det inte. Det var nanting mycket mer vardefullt an sa. Om detta ar sanning eller inte kommer vi aldrig fa veta men han ager iaf en mobiltelefon.

Pa oarna i San blas bor Kuna folket. Kvinnornas traditionella kladsel ar valdigt fargglad, alla har de en "nosring" och benen och armarna ar fyllda med smycken. En dag pa en utav oarna sa bad vi om att fa plocka ner en kokosnot. Vi var absolut saker pa att "kvinnan" vi fragade var en man. Efter manga timmars diskuterande sa var det dags att fraga nagon som visste. Det var en man och varfor han var kladd som en kvinna var for att forr i tiden nar mannen var ute till sjoss sa fanns alltid en man, utkladd till kvinna, kvar i bon for att skydda kvinnorna. Det ar en tradition som an lever kvar trots att alla mannen inte arbetar till havs.

30 oktober var det dags att lamna allt vad land heter och ge sig ut pa oppet hav. Lite oroliga var vi allt for att bli sjosjuka men med Klaras inhandlade supertabletter sa madde vi prima hela tiden. Otroligt bra vader hade vi under resan. Kom fram igar natt sa vi spenderade en natt vid hamnen och imorse blickade vi ut over Cartagena, Colombia. Underbart!