En nubbe och pizza i Alfta

* Ecuador - ett underbart land!

Eftersom jag (Klara) strax ska aka hem till vargavintern i Sverige sa var det ingen tvekan om att aka ut mot kusten och forhoppningsvis lite sol och bad. Borjade i Atacames, som ligger ungefar atta timmar fran Quito, ett helt okej stalle men inget speciellt sa vi bussade vidare. Provade en ny strategi denna gang. Hoppade pa en buss med all packning, klev av och lamnade ryggsackarna pa forsta basta stalle, kollade laget och at eller drack en ol innan vi akte vidare och sa holl vi pa hela dagen tills vi hitta ratt. Med tanke pa att vi bar vara ryggsackar ratt flitigt sa var vi ratt nojda att vi inte har packat sa tungt... nu var jag rolig. Ryggsackarna ar bedrovligt tunga! Otroligt vad mycket skit man han samlat pa sig fast den mesta skiten ager faktiskt froken Akerman. Darfor ar det dags idag att aka till posten och fa det hemskickat - Sa Lolle och Carina holl ogonen oppna. Damper snart ner ett "litet" paket i brevladan.

Efter allt duttande med bussen kom vi fram till Muisne. En o med en otrolig strand. Blev lite smatt roda i eftermiddagssolen och till kvallen vantade en guidad tur med hostelagaren. Han var till en borjan valdigt lugn, hjalpsam och snall men efter ett tag borjade det ga nerat (eller for hans del kanske uppat). Han var fortfarande supertrevlig men han hade nog knaprat och rokt bade det ena och det andra den dar kvallen sa det slutade med ett litet brak mellan honom och grannen pa natten sa pa morgonen var det dags att aka vidare. Ansvarsfulla som vi ar!

Nu hoppar hanna in och skriver lite, varsagoda!;

"Just nu befinner jag mig pa kusten i ecuador, byn heter Canoa och har inte sarskilt manga invanare, men de ar trevliga som fa.
pa dagarna roar folk sig med att surfa, fiska eller bara se pa och pa kvallarna samlas alla och bara hanger omkring. Helt klart mycket marijuana har, men de ar det val overallt, men det ar ju ite svarare an att man sager nej liksom..

Igar vandrade vi omkring pa stranden under eftermiddagen och samlade ved till en stor fuego som vi senare skulle ha pa stranden.
Lite lagomt pinsamt nar vi vita tjejer tog den ved vi hittade och forsokte bara den i famnen, och sedan insag vi att grabbarna ju gjort detta ett par ganger forut, for de tog tva langa pinnar och holl dem i varsin hand och lade sedan alla mindre pinnar uppepa, typ som en liten slade.
Inga dumma grabbar direkt.

Iallafall sa gillar jag denna skona vibe mycket, fragan ar bara om jag komme rbli rastlos har om man stannar ett tag."

Kollade runt lite hostel har i narheten igar for att forsoka hitta en bra deal till hanna over jul och nyar. Inte for att hon har bestamt sig for att vara har men chansen finns. Nar vi cirkulerade runt sa passade vi pa att anvanda deras badrum for vara duschar och toaletter fungerar inte sa en dag av snyltande. Det gillar vi! Sa pa var snylttur hittade vi en bok pa svenska mitt ute i ingenstans. Nagon som har last; En nubbe och pizza i alfta?

Jag tror jag ar kar!

Ja vi har nu kommit till ett land som verkar ha allt, forutom sarskilt langa avstand. Och det klagar man ju inte over!
Ifran Quito, som ligger i landets mitt verkar man kunna ta sig overallt pa nagra, max 7, timmar.

Fast an ar vi inte i Quito, nej vi stannade nagra timmar efter gransen, i Otavalo. Har bor ca 40,000 manniskor och sopm det namns i tidigare inlagg ar de kanda for sin stora lordgsmarknad. Sydamerikas storsta.
Ett paradis for de som ska flyga hem om 2v. (Eller kanske snarare for de nara och kara!)

Marknaden halls somsagt pa lordagar, men nar vi anlande var det bara torsdag, sa:

Fredag: Vaknade utvilade och glada pa forsta hostelet sen i tisdags. (Daremellan har vi sovit pa bussarna.)
Hostelet ar helt byggt av tra och paminner om en fjallstuga, fast temperaturen utanfor ar forstas inte densamma.
Det blir en lyxig morgon med boklasning i sangen, inte ofta Hanna har sadant lugn inom sig. Vidare ar det dags for att duscha. Hander kanske 1ggr i veckan.
Har finns aven varmvatten. hander kanske 1 ggr i manaden.

Ut kommer vi och kanner oss som tva nya tjejer. Njuter av pankakor med fruktsallad som ingar i priset, 10 dollar och som gradde pa moset slar vi till med att bade noppa ogonbryn och sminka oss.
Fredagsmys!

Hoga pa vara EGON ar det nu dags att se vad Otavalo pa en fredag har att erbjuda.
Forsta stoppet, internet. Detta eftersom vi vet hur mycket vara lasare gillar att folja denna spannande blogg. Tank om nagon tillochmed kunde komentera nagon gang.. :)

Val dar bestammer sig Hanna for att ringa Juan, en kille hon haft kontakt med via Couchsurfing.org.
( En internet sida dar "locals" erbjuder sin soffa som sovplats at backpackers, eller sitt sallskap for en kopp kaffe.)

Sagt och gjort. !5 minuter senare har vi en date i hornet av "Plaza de los Ponchos."
Juan ar i 35ars aldern, trevlig och pratar mer an vad vi tva gor tillsammans. (JA, det ar mojligt.)

-Vamos, sager han och gor en gest mot bilen. Det visar sig att vi ska hem till honom pa kaffe.
Vi far en rundvisning i huset dar han bor med atta andra familjemedlemmar. Vi kikar pa massa bilder pa internet. (For er som inte har hort talas om Picasa rekomenderar vi att kolla upp det, verkar va en superbra sajt att spara bilder pa.)
Juan tipsar oss ocksa om var vi kan aka under dessa 10 dagar. Antagligen blir det Quito for att posta hem lite grejer for hannas del, och for at lamna Kklaras rullvaska med julklappar. SEdan vidare vaster ut, mot stranderna och sa jobbar vi oss nedat och hoppas pa lite varme. Atervander sedan till Quito, eventuellt genom bergen med tag, men det aterstar att se.

Efter kaffet ar det lunchdags. Hornados star pa menyn: Griskott direkt ifran det grillade djuret som ligger pa ett buffeliknande bord. Eventuellt skulle man val kunna saga att det for tankarna till en svensk julegris. Griskottet ar salt och gott och serveras med sallad och kokad majs. Tillochmed Klara gillar detta:) 2 dollar med dricka. 10 poang.
Efter lunchen bestammer vi att ses for middag kl 6.30.
Emellan det hinner vi med den andra CS daten for dagen, han heter Diego och ar i var alder. Dreads, uttojda hal i oronen och tatuering. Jobbar som kock. Hanna faller direkt. Men han var inte sa rolig visar det sig, sa klockan 6 sager vi tack och hej och gar mot daten med Juan.
pa menyn star: Lokal mat. KLara satsar hart pa en gryta med massa olika delar av lamm, bla testiklar. Sjalvklart alskar hon det! 3dollar med tre glas ol. 2poang.
Detta skoljer vi ner med ol och pa vagen hem stannar vi pa torget for att prova lite slimeig varm dryck av aloevera. Nyttig och billig. 50 cent. 5 poang.

Lordag: market day.
07.15     
 Hamtas upp av Juan och vi gar tillsammans till Animal market som halls en gang i veckan mellan 6 och 10. Pa vagen dit koper hanna den nyttiga drinken igen. Spyr nastan. Skulle kanske inte skjolt ner testiklarna med sa mycket ol.

09.15
Taxin har lamnat av hanna och juan pa 3000moh. Nu ska vi alltsa ga 4km pa fyra timmar.
Forst nar jag borjar ga drojer det inte lange for an jag angrar att jag gett mig ivag pa detta, vill nastan grata och ga tillbaka. Dricker lite koka-te som ska vara bra mot hojdsjuka och det kanns lite bettre.
Att juan ar utrustad  med slagga och har med sig en vandringsstav till mig fsar mig att inse alvaret i det hela.
Ar nara att vanda flera ganger men tanker pa Threse Bonnevier och Emma Samuelsson andra Bollnasbor som varit har i krokarna och vandrat, kan de sa kan val jag.
(Kanner petter och Sofia till denna taktiken kanske?)

Val tillbaka har jag nastan tappat humoret. Det var skithaftig utsikt men jag mar illa och mina ben ar som spagetthi.
Nu vill jag bara tillbaka till stan och se vad klara har handlat.
Val tillbaka paminns jag om vart jag faktikst befinner mig.
I ecuador, med alla dessa fargglada manniskor. De ar korta och indianliknande och det vilar nagot slags lugn over dem.
Nar jag ser dem blir jag glad i hela kroppen igen. Jag ar kar.
Kar i Ecuador!

Hasta lluego amigos.
Snart vantar annu en date med Juan. Lucky guy! hahaha

Hej da Colombia - Hej Ecuador

Efter buss pa buss, pa buss, pa buss sa var det antligen dags att korsa gransen, saga hej da till Colombia och hej till Ecuador. Vi har varit valdigt nojda med de bussresor vi har gjort till och med dessa. Kallt (vilket vi iof redan visste), blott (ja, det regnade in), studsig vag och ja tre timmar forsenade. Enligt andra backpackers inget ovanligt, sa med det kan vi saga att vi har haft en javla tur tidiare.

Anledningen till varfor vi skyndade oss till Ecuador var for att det ar en jattestor marknad pa lordagar i Otavalo, som ligger tre timmar fran gransen och tva timmar fran Quito. Pa vagen dit snubblade vi forbi en annan marknad i Tulcan. Sa lite shopping dar med. Nar vi kom fram till hostelet i Otavalo och ryggsackarna var tunga som aldrig forr sa upptackte vi att de aven var dyngsura efter varan harlig bussresa. Sa vi har numera "tagit over" hostelet med vara blota klader. Vi tror inte att vi har sa mycket saker men dar hade vi fel. Galet vad skit man har samlat pa sig under drygt tre manader. Blir lite utav en rensning for att kunna fa plats med det som komma skall :)

Hort att det ar snoigt och kallt dar hemma. Ni behover inte vara avundsjuka pa att vi har det soligt, varmt och glider runt i linne och shorts. For vi har det ocksa ratt kallt. Langbyxor och langarmad som har gallt nu i nagra veckor. Dags att gasa upp till kusten och forhoppningsvis fa lite varme och sol. Klara vill ju garna inte komma hem fisblek. Lite brun ar finare.