Hej vanner och bekanta
Tanka att det ar rader som dessa man behover lasa ibalnd for att inse att man faktikst ar ute och reser..
"Då var det dags att stänga av telefonen för det här året och mer där till. Ta ur simkortet och lägga det i någon burk någonstans som jag sedan kommer förvänta mig att jag minns var jag ställde.
Det är dags att vika kläderna i garderoben och denna gången kommer ordningen hålla sig mer än till morgonen därpå. Det är dags att leka tetris med packningen och ljuga för mig själv att jag behöver dom där ”extra” kläderna bara för att dom ryms.
Dagen är åter kommen då jag sentimentalt dricker direkt från kranen, njuter av vårt rena badrumsgolv och snusar extra mycket bara för att jag måste sluta snart.
Tiden är kommen att säga” vi ses nästa sommar någongång därikring” ta på sig ryggsäcken och ge sig iväg. Det är overklig känsla att det jag planerat så länge, plötsligt är här, och det är jävlar i mig inte en dag för tidigt. Helgerna , nätterna , kvällarna, dagarna, timmarna och åter timmarna jag offrat för att spara pengar ska äntligen få upprättelse mot livet. Nu ska jag gotta mig i äventyrens gott och blandat."
Detta skrev Camilla som precis lamnade Umea for Chile och forhoppningsvis moter jag henne nanstans pa vagen.
I dagarna har vi alltsa varit hemifran 2 manader och jag har ingen hemlangtan what so ever, vet inte om det ar bra eller daligt men det bryr jag mig arligt talat inte om, jag lever och har det bra och ar nojd med det.
Efter 2 manader On the Road ihop bestamde vi oss for att dela pa oss ett par dar, sa det har vi gjort nu.
Innan dess har vi haft ca 10 underbara dagar i bocas del toro har i norra Panama. Vi bodde ca 5 dagar pa ett snorgront hostel pa en flytbrygga pa en liten o utanfor huvudon. Darifran kunde man endera ta en bat in till stan, en annan bat eller hooka upp med nan lokal fiskebat om man vill ut och snorkla, bada eller se delfiner. Ville man bara ta det lungt fanns det massa tid for det med saklart, endera i hangmattorna som omringade hela hostelet eller pa ons enda strand.
dagarna fordrev vi latt genom att sola och bada, ata cheviche,kall seafoodsalad, lasa bocker, paddla kajak eller kolla pa sengangare i djungeln...
Efter dessa dagar pa on flyttade vi in till Bocas town och jag insag att jag ville ta dykcertifikat. 3 dagar och 175 dollar senare var det gjort. Pa vagen dit fick jag vara med om massa spannande och skrammade, bla sag vi barracuda och nurse shark.
Sen var det alltsa dags att dela pa oss, sa nu ar jag *Hanna* kvar i norra delen av landet och Klara ar langre soderut. Den 24 oktober mots vi pa kvallen upp i Panama city igen for att den 25okt forhoppningsvis segla over till colombia.
Det kommer att ta 4 dar och kosta 400 dollar, vilket kan tyckas vara dyrt men vi hoppas pa och kommer gora varat basta for att gora det till ett aventyr vi sent ska glomma. Men om man vinner kaptenes fototavling far man resan gratis, sa man kna ju forsoka iaf.
Eller sa kan man gora som var tyska van Julian, han har lite ont om tid sa darfor valde han att flyga ifran Panama till Colombia. Flygturen tar 10 timmar men han sparde iaf in pengar pa det, haha.
Igar var jag i nagot som kallas for Cloudforest, det var kallt och regnigt och jag kande inte for att vandra en massa sa jag var dar over natten och akte senare vidare till panamas nast storsta stad, David. Staden ar verkligen inget speciellt alls, men har motte jag en valdigt trevlig amerikanska som bjod mig pa vegan mat medan vi dusskuterade igenom allt spannade som livet har att erbjuda.
Sjalv hade hon varit i en Hilltribe i norra Thailand, vid gransen mot Burma och jobbat som engelska larare i 9 manader och darmed lart sig spraket. Haftigt. Cool inspiration sager jag.
Ska se till att ta lite uppgifter av henne innan vi skjills at.
vad sager ni, skulle ni kunna se mig i den miljon
Men innan jag skiljs ifran henne ska vi tillsammans besoka en familj 45 min harifran. sa imorgon nar de lamnar barnen i skolan ska de hamta upp oss har och ta med oss hem till deras hus dar de tar hand om apor ifran det vilda och numera har dem i huset.
For detta ska vi betala 10 dollar var, ville man ha hennes utsokta mat skulle det kosta 8 dollar extra, men sa lyxiga ska vi inte vara.
Om jag hinner ta mig vidare redan imorgon eftermiddag ska jag gora det, antagligen till en liten bergig by med kallor och vattenfall dar man sover i talt om man vill, byn heter santa Fe.
Sa hall koll pa mig via kartan sa ni vet var jag ar om jag skulle forsvinna, men det tror jag val inte.
Befolkningen i byn ar kanda for att vara super friendly.
Forlat mina vanner om jag ar dalig att svara pa mail och liknande, har ingen ursakt till varfor man jag ska forsoka bli battre pa det. Men som plaster pa saren forsokt jag skriva ett utforligt inlagg har iaf. Och vi ska bli battre pa det med, jag lovar.
Klara beratta nu vart du ar och hur dina planer ser ut fram till den 24e!
Nu sager jag godnatt har i Purple House, David, Panama.
Din tur Klara med K
SvaraRadera