sa sant sa.
Och tank da att dessa apor, 7 stycken som kravlade runt pa, runt och under oss avr om mojligt annu sotare i verkligheten an pa bild. Otroligt men sant!
Sa ar det nan som har, eller vet nan som kankse har ca 200 000 euro liggandes skrapande nagonstans_
Det ar namnligen den summan som Michelle och hennes man Steve tror att de behover fa hjalp med att invistera for att slippa salja allt det som det jobbat hart for i narmare 4 ar.
Innan paret kom hit till Panama for 4 ar sedan har de ocksa bott i Nya Zealand, Austeralien, Sheyshellerna och Jakarta. En dag kande det plotsligt att reglerna och bestammelserna i deras 'hemland' Austeralien blev for mycket och att de framforallt jobbade hart var dag bara for att fa den dyra vardagen att ga runt och utan att riktigt veta varfor eller utan att fa tid for varandra. Detta holl pa att ta kal pa dem, sa de bestmde sig for att flytta till Panama.
Nu har de en super stor gard pa det mest fantastiksa av platser mitt ute i djungeln med utsikt mot en vulkan, ut over The pacific och sjlavklart alla dessa hektar av deras egna agor. Garden ar ofattbart stor och efter att de huggit ner massa nar de flyttade dit, har de nu odlat massa nytt, allt ifran frukt och not trad, curryblad, sockerror, lemongrass, kakao, passionfruit, self peeling bananas till mangosteen och andra *for mig* helt nya saker odlar de dar.
Under tiden de visar oss runt har vi alla en varsin,eller fler, apor pa vara huvuden eller axlar.
Utsikten ar vacker redan ifran deras veranda, men om man foljer en liten stig 3 min upp i skogen kommer man till en utkiksplats, superdyra hangmattor ifran usa som ar uppsatta i traden och dar haller de aven pa bygger nagra bambuhyddor.
Planen ar att turister, grupper, familjer och dylikt ska kunna komma och besoka dem for att fa uppleva allt som finns i narheten, tex fiske som ska vara natt i varldsklass, ridning, vandring, beslka sma byar med under 1000 i varje tribe osv.
Det ultimata skulle ocksa vara om det kunde glasa in verandan och gora som en resturang del dar man skulle kunna njuta av Michelles valkokade indiskinspirerade mat medan man ser pa aporna och utsikten utanfor.
Problemet ar bara att de har investerat sa mycket pengar i att bygga upp basen for allt detta och nu nar den spannade delen i projeketet kan borja ta fart, ja da har de inte allt for mycket pengar kvar att rora sig med.
Hade jag haft pengar hade jag latt investerat i detta.
Kan nastan garantera att man skulle fa se de pengarna igen.
Vi blev helt kara i stallet, sa vi ska tillbaka imrogon for hiking, ap hang osv..
Life is good
Hanna
torsdag 21 oktober 2010
onsdag 20 oktober 2010
You have to be the change you wanna see in the world
Hej vanner och bekanta
Tanka att det ar rader som dessa man behover lasa ibalnd for att inse att man faktikst ar ute och reser..
"Då var det dags att stänga av telefonen för det här året och mer där till. Ta ur simkortet och lägga det i någon burk någonstans som jag sedan kommer förvänta mig att jag minns var jag ställde.
Det är dags att vika kläderna i garderoben och denna gången kommer ordningen hålla sig mer än till morgonen därpå. Det är dags att leka tetris med packningen och ljuga för mig själv att jag behöver dom där ”extra” kläderna bara för att dom ryms.
Dagen är åter kommen då jag sentimentalt dricker direkt från kranen, njuter av vårt rena badrumsgolv och snusar extra mycket bara för att jag måste sluta snart.
Tiden är kommen att säga” vi ses nästa sommar någongång därikring” ta på sig ryggsäcken och ge sig iväg. Det är overklig känsla att det jag planerat så länge, plötsligt är här, och det är jävlar i mig inte en dag för tidigt. Helgerna , nätterna , kvällarna, dagarna, timmarna och åter timmarna jag offrat för att spara pengar ska äntligen få upprättelse mot livet. Nu ska jag gotta mig i äventyrens gott och blandat."
Detta skrev Camilla som precis lamnade Umea for Chile och forhoppningsvis moter jag henne nanstans pa vagen.
I dagarna har vi alltsa varit hemifran 2 manader och jag har ingen hemlangtan what so ever, vet inte om det ar bra eller daligt men det bryr jag mig arligt talat inte om, jag lever och har det bra och ar nojd med det.
Efter 2 manader On the Road ihop bestamde vi oss for att dela pa oss ett par dar, sa det har vi gjort nu.
Innan dess har vi haft ca 10 underbara dagar i bocas del toro har i norra Panama. Vi bodde ca 5 dagar pa ett snorgront hostel pa en flytbrygga pa en liten o utanfor huvudon. Darifran kunde man endera ta en bat in till stan, en annan bat eller hooka upp med nan lokal fiskebat om man vill ut och snorkla, bada eller se delfiner. Ville man bara ta det lungt fanns det massa tid for det med saklart, endera i hangmattorna som omringade hela hostelet eller pa ons enda strand.
dagarna fordrev vi latt genom att sola och bada, ata cheviche,kall seafoodsalad, lasa bocker, paddla kajak eller kolla pa sengangare i djungeln...
Efter dessa dagar pa on flyttade vi in till Bocas town och jag insag att jag ville ta dykcertifikat. 3 dagar och 175 dollar senare var det gjort. Pa vagen dit fick jag vara med om massa spannande och skrammade, bla sag vi barracuda och nurse shark.
Sen var det alltsa dags att dela pa oss, sa nu ar jag *Hanna* kvar i norra delen av landet och Klara ar langre soderut. Den 24 oktober mots vi pa kvallen upp i Panama city igen for att den 25okt forhoppningsvis segla over till colombia.
Det kommer att ta 4 dar och kosta 400 dollar, vilket kan tyckas vara dyrt men vi hoppas pa och kommer gora varat basta for att gora det till ett aventyr vi sent ska glomma. Men om man vinner kaptenes fototavling far man resan gratis, sa man kna ju forsoka iaf.
Eller sa kan man gora som var tyska van Julian, han har lite ont om tid sa darfor valde han att flyga ifran Panama till Colombia. Flygturen tar 10 timmar men han sparde iaf in pengar pa det, haha.
Igar var jag i nagot som kallas for Cloudforest, det var kallt och regnigt och jag kande inte for att vandra en massa sa jag var dar over natten och akte senare vidare till panamas nast storsta stad, David. Staden ar verkligen inget speciellt alls, men har motte jag en valdigt trevlig amerikanska som bjod mig pa vegan mat medan vi dusskuterade igenom allt spannade som livet har att erbjuda.
Sjalv hade hon varit i en Hilltribe i norra Thailand, vid gransen mot Burma och jobbat som engelska larare i 9 manader och darmed lart sig spraket. Haftigt. Cool inspiration sager jag.
Ska se till att ta lite uppgifter av henne innan vi skjills at.
vad sager ni, skulle ni kunna se mig i den miljon
Men innan jag skiljs ifran henne ska vi tillsammans besoka en familj 45 min harifran. sa imorgon nar de lamnar barnen i skolan ska de hamta upp oss har och ta med oss hem till deras hus dar de tar hand om apor ifran det vilda och numera har dem i huset.
For detta ska vi betala 10 dollar var, ville man ha hennes utsokta mat skulle det kosta 8 dollar extra, men sa lyxiga ska vi inte vara.
Om jag hinner ta mig vidare redan imorgon eftermiddag ska jag gora det, antagligen till en liten bergig by med kallor och vattenfall dar man sover i talt om man vill, byn heter santa Fe.
Sa hall koll pa mig via kartan sa ni vet var jag ar om jag skulle forsvinna, men det tror jag val inte.
Befolkningen i byn ar kanda for att vara super friendly.
Forlat mina vanner om jag ar dalig att svara pa mail och liknande, har ingen ursakt till varfor man jag ska forsoka bli battre pa det. Men som plaster pa saren forsokt jag skriva ett utforligt inlagg har iaf. Och vi ska bli battre pa det med, jag lovar.
Klara beratta nu vart du ar och hur dina planer ser ut fram till den 24e!
Nu sager jag godnatt har i Purple House, David, Panama.
Tanka att det ar rader som dessa man behover lasa ibalnd for att inse att man faktikst ar ute och reser..
"Då var det dags att stänga av telefonen för det här året och mer där till. Ta ur simkortet och lägga det i någon burk någonstans som jag sedan kommer förvänta mig att jag minns var jag ställde.
Det är dags att vika kläderna i garderoben och denna gången kommer ordningen hålla sig mer än till morgonen därpå. Det är dags att leka tetris med packningen och ljuga för mig själv att jag behöver dom där ”extra” kläderna bara för att dom ryms.
Dagen är åter kommen då jag sentimentalt dricker direkt från kranen, njuter av vårt rena badrumsgolv och snusar extra mycket bara för att jag måste sluta snart.
Tiden är kommen att säga” vi ses nästa sommar någongång därikring” ta på sig ryggsäcken och ge sig iväg. Det är overklig känsla att det jag planerat så länge, plötsligt är här, och det är jävlar i mig inte en dag för tidigt. Helgerna , nätterna , kvällarna, dagarna, timmarna och åter timmarna jag offrat för att spara pengar ska äntligen få upprättelse mot livet. Nu ska jag gotta mig i äventyrens gott och blandat."
Detta skrev Camilla som precis lamnade Umea for Chile och forhoppningsvis moter jag henne nanstans pa vagen.
I dagarna har vi alltsa varit hemifran 2 manader och jag har ingen hemlangtan what so ever, vet inte om det ar bra eller daligt men det bryr jag mig arligt talat inte om, jag lever och har det bra och ar nojd med det.
Efter 2 manader On the Road ihop bestamde vi oss for att dela pa oss ett par dar, sa det har vi gjort nu.
Innan dess har vi haft ca 10 underbara dagar i bocas del toro har i norra Panama. Vi bodde ca 5 dagar pa ett snorgront hostel pa en flytbrygga pa en liten o utanfor huvudon. Darifran kunde man endera ta en bat in till stan, en annan bat eller hooka upp med nan lokal fiskebat om man vill ut och snorkla, bada eller se delfiner. Ville man bara ta det lungt fanns det massa tid for det med saklart, endera i hangmattorna som omringade hela hostelet eller pa ons enda strand.
dagarna fordrev vi latt genom att sola och bada, ata cheviche,kall seafoodsalad, lasa bocker, paddla kajak eller kolla pa sengangare i djungeln...
Efter dessa dagar pa on flyttade vi in till Bocas town och jag insag att jag ville ta dykcertifikat. 3 dagar och 175 dollar senare var det gjort. Pa vagen dit fick jag vara med om massa spannande och skrammade, bla sag vi barracuda och nurse shark.
Sen var det alltsa dags att dela pa oss, sa nu ar jag *Hanna* kvar i norra delen av landet och Klara ar langre soderut. Den 24 oktober mots vi pa kvallen upp i Panama city igen for att den 25okt forhoppningsvis segla over till colombia.
Det kommer att ta 4 dar och kosta 400 dollar, vilket kan tyckas vara dyrt men vi hoppas pa och kommer gora varat basta for att gora det till ett aventyr vi sent ska glomma. Men om man vinner kaptenes fototavling far man resan gratis, sa man kna ju forsoka iaf.
Eller sa kan man gora som var tyska van Julian, han har lite ont om tid sa darfor valde han att flyga ifran Panama till Colombia. Flygturen tar 10 timmar men han sparde iaf in pengar pa det, haha.
Igar var jag i nagot som kallas for Cloudforest, det var kallt och regnigt och jag kande inte for att vandra en massa sa jag var dar over natten och akte senare vidare till panamas nast storsta stad, David. Staden ar verkligen inget speciellt alls, men har motte jag en valdigt trevlig amerikanska som bjod mig pa vegan mat medan vi dusskuterade igenom allt spannade som livet har att erbjuda.
Sjalv hade hon varit i en Hilltribe i norra Thailand, vid gransen mot Burma och jobbat som engelska larare i 9 manader och darmed lart sig spraket. Haftigt. Cool inspiration sager jag.
Ska se till att ta lite uppgifter av henne innan vi skjills at.
vad sager ni, skulle ni kunna se mig i den miljon
Men innan jag skiljs ifran henne ska vi tillsammans besoka en familj 45 min harifran. sa imorgon nar de lamnar barnen i skolan ska de hamta upp oss har och ta med oss hem till deras hus dar de tar hand om apor ifran det vilda och numera har dem i huset.
For detta ska vi betala 10 dollar var, ville man ha hennes utsokta mat skulle det kosta 8 dollar extra, men sa lyxiga ska vi inte vara.
Om jag hinner ta mig vidare redan imorgon eftermiddag ska jag gora det, antagligen till en liten bergig by med kallor och vattenfall dar man sover i talt om man vill, byn heter santa Fe.
Sa hall koll pa mig via kartan sa ni vet var jag ar om jag skulle forsvinna, men det tror jag val inte.
Befolkningen i byn ar kanda for att vara super friendly.
Forlat mina vanner om jag ar dalig att svara pa mail och liknande, har ingen ursakt till varfor man jag ska forsoka bli battre pa det. Men som plaster pa saren forsokt jag skriva ett utforligt inlagg har iaf. Och vi ska bli battre pa det med, jag lovar.
Klara beratta nu vart du ar och hur dina planer ser ut fram till den 24e!
Nu sager jag godnatt har i Purple House, David, Panama.
torsdag 7 oktober 2010
Tva flickor och en kille 100m for langt norrut
15 timmar senare och vi var framme i Panama. Lotsade oss fram till ett bra hostel och med hjalp av en fransk kille fick vi ett bra pris pa taxi. Lunas Castle som vi bor pa ar det storsta hostelet jag nagonsin har sett och har finns allt man kan tanka sig. Bara det att de har en biosalong sager mycket. Idag fick vi lara oss varfor de har allt detta. Det ar tydligen jattefarligt runt om dar vi bor, eller ja, mer eller mindre i hela Panama city. Vi tog bussen for att titta pa Panamakanalen. Kanske inte sa mycket att se egentligen men om man ar i Panama city ar det ett maste. Ungefar som, vad vore ett besok i Bollnas utan att svanga sina lurviga pa tranan? Men skillnaden ar val att Panamakanalen kommer vi forhoppningsvis ihag! Efter att ha spenderat en formogenhet att titta pa denna sa hoppade vi pa lokalbussen vidare till gamla delen av Panama city. Hittade en liten park med mysiga sma affarer att strosa runt vid. Till synes helt ofarligt men efter att ha fragat en polis om vagen hem insag vi att det var inte sa ofarligt som vi trodde. De eskorterade oss hem och sa att vi absolut inte fick ga dar ensamma igen. Och att detta var under dagtid gjorde ingen skillnad. Inte heller att vi hade sallskap av en stor stark karl.
Nog om farligheter. Vi har idag bestamt oss for att det ar dags for ett nytt forsok med sol och bad. Denna gang gar bussen till Bocas del toro som ligger vid karibiska kusten. Idag har vi ocksa varit valdigt sparsamma med vara pengar (nar det galler mat) och tycker det ar dags att vi anvander koket. Pa menyn star: pasta och tomatsas! Hela notan med diverse gronsaker och godsaker till kvallen gick pa 40 kr. Inte illa pinkat for tva slosaktiga tjejer!
Nog om farligheter. Vi har idag bestamt oss for att det ar dags for ett nytt forsok med sol och bad. Denna gang gar bussen till Bocas del toro som ligger vid karibiska kusten. Idag har vi ocksa varit valdigt sparsamma med vara pengar (nar det galler mat) och tycker det ar dags att vi anvander koket. Pa menyn star: pasta och tomatsas! Hela notan med diverse gronsaker och godsaker till kvallen gick pa 40 kr. Inte illa pinkat for tva slosaktiga tjejer!
tisdag 5 oktober 2010
Lamnar nica land for costa rica
Hej alla glada!
Nu ar vi tillbaka i Costa Ricas huvudstad San Jose, inte for att det riktigt var planerat, men nu blev det sa och lika glad ar vi val for det. Det blir ju vad man gor det till, eller hur?
Planen var egentligen att vi skulle ha tagit oss till Monteverde i norra delen av landet, for att besoka regnskog,hang bridges, canopys och strander. Men eftersom bussen inte stannade dar sa blev vi tvugna att aka vidare till San Jose. Och efter att ha anlant till hostelet har sa fick vi hora att flera vagar ar avstangda pga regnvadret.
Vi pratade ocksa med en kille som vi traffade for 14 dagar sen nar vi var har och han sa att vadret har varit lika har varje dag, fina formiddagar foljt av deprimerande regn. Sa vissst skulle vi val kunna ta dod pa ett par dagar har och sedan ev aka mot kusten vid stilla havet om ett tag, emn fragan ar hur kul det ar i detta vader? Vi har ju redan haft massa kul i Costa rica forra gangen och annu mer kul under var 12 dagars roadtrip i Nica land, sa nu funderar vi pa om vi kanske ska skippa stilla havets sidan och aka vidare mot Panama sa fort som mojligt..
Klara kollar bussar i samma stund som jag skriver sa vi far se vad som sker.
Men det kanske tar en vecka eller tva eftersom vi ar lite sega pa att uppdatera:)
Hort att ni har det kallt dar hemma, sjalv gar vi i shorts och linne, ifall ni undrar.
Har annu en gang insett att varlden inte ar sa stor, for hela tiden under var tur i bilen har vi stott pa samma manniskor, som gor samma rutt. Alltid komiskt.
Sedan vi skrev sist har vi huttit med en hel del men jag har nog glomt bort det mesta, skallen ar helt tom, plotsligt... Men vi spenderade 2 dagar i Matagalpa som ligger i bergen, dar ville vi ut pa lite vandringar och liknande, men eftersom det var roda dagar och regn nar vi var dar blev det inte mycket sant heller.
Vi hann iallafall med att strosa lite pa den lokala marknaden, kaka lite marknadsmat och se hur unga som gamla dansade gatorna fram med olika teman, musik, instrument osv.. Trevligt varre och pa kvallen hittade vi nagon lokal pub dar vi drack ol och spelade lite kort..
Sedan bar det av till Granada, en mysig kolonial stad med en stor sjo och massa secondhand butiker.
Tank att man aker runt halva jorden och anda ska man fortsatta shoppa secondhand, haha.
Efter ett hett tips ifran Elin Larsson valde vi att aka till en lagun vid namn apoyo, vilken bara var 30 min ifran granada. Vattnet var gront, nastan kristallklart och varmt. Tydligen var det narmare 200m djupt och nar man kollade ner i vattnet ifran det hyrda kajaken sag man ibland vulkanstenar som flot runt.
Den kvallen bjod var resekamrat Pascal pa Rosti,en "typisk Schweishisk" matratt som vi gillade starkt, trots att Pascal sjalv inte var nojd, men sag natt som inte gar ner hos oss :)
Nasta dag borjade vi pa spa PURE. Personalen kollade konstigt pa oss nar klara bokade helkroppsmassage foljt av manicure och pedicure, och Hanna massage foljt av akupuncture, och allt detta klockan 07.30 pa morgonen, haha. men man mast ju vara ute i god tid om man vill hinna med natt om dagarna, eller hur?
Efter det motte vi upp Pascal som snallt vantade pa oss pa hostelet och korde sedan 1,5 h till Rivas. Och strax utanfor den staden skulle vi ta en farja ut till Isla Ometepe. En o bestaende av tva vulkaner, 1300 m och 1600m. (Hanna och Pascal gjorde iaf ett tappert forsok att bestiga den mindre av de tva vulkanerna, men vadret var for daligt och vinden for stark sa de blev tvugna att vanda tillbaka. men det tog rejalt manga timmar anda.. Sa man kan ju hoppas att hennes foraldrar ar stolta aven denna gang.)
Smidigt nog lyckades vi missa baten for att vi var upptagna med att perkera bilen och kaka, sa vi fick vanta pa nasta.
Val framme motte vi tva tyska tjejer som vi tog folje med ett par dagar pa on, och sen tryckte vi in oss allihopa i bilen nar vi var tillbaka pa fastlandet for att kora till surfparadiset san juan del Sur.
Val dar hittade vi hostelet vi sokte. For 7 dollar per natt fick vi en varsin sang i ett doorm & free pancake breakfast. Agaren tyckte det var en bra deal, men ekonomisk som man ar var vi ju tvugna att fraga om priset inte gick att gora battre, varpa han erbjod oss alla en varsin ol. Taken!
Tyvarr blev det ingen pankaksfrukost, forsta morgonen fanns ingen el ( ett vanligt forekommande problem har i dessa lander under regnperioden) och den andra morgonen drog vi for tidigt! Men inte dor vi for det.
Nu ska vi ta en brunch med pascal och sedan ga och skaffa biljetter till panama.
Forovrigt har vi hort massa massa bra om Colombia, och aven att 5-dagars-seglingen dit ifran Panama ska vara underbar:) Sa vi har nog mycket att se fram emot! Ta hand om er i kylan!
Nu ar vi tillbaka i Costa Ricas huvudstad San Jose, inte for att det riktigt var planerat, men nu blev det sa och lika glad ar vi val for det. Det blir ju vad man gor det till, eller hur?
Planen var egentligen att vi skulle ha tagit oss till Monteverde i norra delen av landet, for att besoka regnskog,hang bridges, canopys och strander. Men eftersom bussen inte stannade dar sa blev vi tvugna att aka vidare till San Jose. Och efter att ha anlant till hostelet har sa fick vi hora att flera vagar ar avstangda pga regnvadret.
Vi pratade ocksa med en kille som vi traffade for 14 dagar sen nar vi var har och han sa att vadret har varit lika har varje dag, fina formiddagar foljt av deprimerande regn. Sa vissst skulle vi val kunna ta dod pa ett par dagar har och sedan ev aka mot kusten vid stilla havet om ett tag, emn fragan ar hur kul det ar i detta vader? Vi har ju redan haft massa kul i Costa rica forra gangen och annu mer kul under var 12 dagars roadtrip i Nica land, sa nu funderar vi pa om vi kanske ska skippa stilla havets sidan och aka vidare mot Panama sa fort som mojligt..
Klara kollar bussar i samma stund som jag skriver sa vi far se vad som sker.
Men det kanske tar en vecka eller tva eftersom vi ar lite sega pa att uppdatera:)
Hort att ni har det kallt dar hemma, sjalv gar vi i shorts och linne, ifall ni undrar.
Har annu en gang insett att varlden inte ar sa stor, for hela tiden under var tur i bilen har vi stott pa samma manniskor, som gor samma rutt. Alltid komiskt.
Sedan vi skrev sist har vi huttit med en hel del men jag har nog glomt bort det mesta, skallen ar helt tom, plotsligt... Men vi spenderade 2 dagar i Matagalpa som ligger i bergen, dar ville vi ut pa lite vandringar och liknande, men eftersom det var roda dagar och regn nar vi var dar blev det inte mycket sant heller.
Vi hann iallafall med att strosa lite pa den lokala marknaden, kaka lite marknadsmat och se hur unga som gamla dansade gatorna fram med olika teman, musik, instrument osv.. Trevligt varre och pa kvallen hittade vi nagon lokal pub dar vi drack ol och spelade lite kort..
Sedan bar det av till Granada, en mysig kolonial stad med en stor sjo och massa secondhand butiker.
Tank att man aker runt halva jorden och anda ska man fortsatta shoppa secondhand, haha.
Efter ett hett tips ifran Elin Larsson valde vi att aka till en lagun vid namn apoyo, vilken bara var 30 min ifran granada. Vattnet var gront, nastan kristallklart och varmt. Tydligen var det narmare 200m djupt och nar man kollade ner i vattnet ifran det hyrda kajaken sag man ibland vulkanstenar som flot runt.
Den kvallen bjod var resekamrat Pascal pa Rosti,en "typisk Schweishisk" matratt som vi gillade starkt, trots att Pascal sjalv inte var nojd, men sag natt som inte gar ner hos oss :)
Nasta dag borjade vi pa spa PURE. Personalen kollade konstigt pa oss nar klara bokade helkroppsmassage foljt av manicure och pedicure, och Hanna massage foljt av akupuncture, och allt detta klockan 07.30 pa morgonen, haha. men man mast ju vara ute i god tid om man vill hinna med natt om dagarna, eller hur?
Efter det motte vi upp Pascal som snallt vantade pa oss pa hostelet och korde sedan 1,5 h till Rivas. Och strax utanfor den staden skulle vi ta en farja ut till Isla Ometepe. En o bestaende av tva vulkaner, 1300 m och 1600m. (Hanna och Pascal gjorde iaf ett tappert forsok att bestiga den mindre av de tva vulkanerna, men vadret var for daligt och vinden for stark sa de blev tvugna att vanda tillbaka. men det tog rejalt manga timmar anda.. Sa man kan ju hoppas att hennes foraldrar ar stolta aven denna gang.)
Smidigt nog lyckades vi missa baten for att vi var upptagna med att perkera bilen och kaka, sa vi fick vanta pa nasta.
Val framme motte vi tva tyska tjejer som vi tog folje med ett par dagar pa on, och sen tryckte vi in oss allihopa i bilen nar vi var tillbaka pa fastlandet for att kora till surfparadiset san juan del Sur.
Val dar hittade vi hostelet vi sokte. For 7 dollar per natt fick vi en varsin sang i ett doorm & free pancake breakfast. Agaren tyckte det var en bra deal, men ekonomisk som man ar var vi ju tvugna att fraga om priset inte gick att gora battre, varpa han erbjod oss alla en varsin ol. Taken!
Tyvarr blev det ingen pankaksfrukost, forsta morgonen fanns ingen el ( ett vanligt forekommande problem har i dessa lander under regnperioden) och den andra morgonen drog vi for tidigt! Men inte dor vi for det.
Nu ska vi ta en brunch med pascal och sedan ga och skaffa biljetter till panama.
Forovrigt har vi hort massa massa bra om Colombia, och aven att 5-dagars-seglingen dit ifran Panama ska vara underbar:) Sa vi har nog mycket att se fram emot! Ta hand om er i kylan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)